INVANDRING. Sandviken tjänar över 500 miljoner kronor årligen på de utomlandsfödda personer som bor i kommunen. I genomsnitt innebär det per person och år drygt 145 000 kronor till samhället.
– Eftersom vi har jobbat en hel del med integration och flyktingmottagning har vi sedan länge haft klart för oss att över tid blir majoriteten av de som flyttar till Sandviken förvärvsarbetande. Nu fick vi siffror på det, säger Leif Jansson, chef för arbetsmarknads- och trafikförvaltningen.
-Pettersson tycker det låter för bra för att vara sant och det är det inte. Det är bedrägeri.
Det finns inte någon rim och reson i Sandvikens tolkning av den rapport man beställt. Men under ett valår när Sverigedemokraterna till varje pris ska stoppas är allt tillåtet, inklusive lögn, förbannad dikt och statistik. Flertalet nationalekonomer tiger nu också still eftersom det inte är bra för den akademiska karriären att korrigera den här sortens fel när de används i ett så vällovligt syfte som slagträn att slå Sverigedemokraterna i skallen med. En nationalekonom med integritet finns dock i Sverige. Han heter Tino Sanandaji.
Metodiskt och pedagogiskt nystar Sanandaji upp härvan av bedrägerier och berättar hur det i verkligheten förhåller sig. PwC och Sandvikens kommun har helt sonika struntat i att redovisa lejonparten av de invandringsrelaterade kostnaderna, närmare bestämt alla sådana som inte direkt belastar kommunen. Dessa utgör ungefär 70 procent av de totala kostnaderna. Alla bidrag och andra kostnader som betalas av skattebetalare i andra kommuner än Sandviken tillgodoräknar sig Sandviken som en vinst. Sanandaji förklarar: Att invandring påverkar olika delar av den offentliga sektorn olika är välkänt. Att staten subsidierar Sandviken är givetvis ingen samhällsekonomisk vinst. Man har bara bokföringsmässigt flyttat kostnader från en del av den offentliga sektorn till en annan. Trots att Sandviken-rapporten är den mest delade nyheten i DN och flera andra tidningar har jag inte sett en enda journalist förklara för sina läsare att rapporten har exkluderat staten och landstingens kostnader.
Vi ser återigen att media inte är neutral i sin rapportering utan desperat letar efter ett sätt att övertyga sina läsare att invandring “egentligen” är lönsam. Eftersom integrationen på arbetsmarknaden är sämst i västvärlden i Sverige existerar det idag inte en enda studie som använt standardmetoder som kommit fram till att invandring är lönsam. Svensk media har löst dilemmat genom att i stället pusha fram kalkyler och rapporter med konstiga metoder. Problemet att metoden inte framstår som övertygande för läsarna har media en enkel lösning på: man låter helt enkelt att bli att förklara hur rapporten har kommit fram till sina slutsatser.
Sandvikens politiker har misslyckats med att ge invandrare i sin kommun jobb. Arbetslösheten bland utrikesfödda är skyhög. Kostnaden för A-kassa, arbetsförmedling och arbetsmarknadsprogram i Sandviken kommun betalas dock av skattebetalare i övriga landet genom staten. Dessa kostnader inkluderas inte i rapporten som Sandvikens kommun nu fräckt skryter med.
Måste Tino Sanandaji förklara att man inte bör exkludera stat och landsting när man räknar på invandringens samhällsekonomiska kostnad? Eller att media har en journalistisk skyldighet att åtminstone förklara rapportens oortodoxa metod för sina läsare? Rapporten har dessutom amatörmässigt inkluderat invandrares samlade förvärvsinkomster som en vinst för Sanvikens kommun. De inkomster som invandrare själva tar hem är ingen vinst för Sverige eller övriga invånare i Sandviken, det är en vinst för invandrarna.
