I Nyköping härjar en våldsman som både överfallit unga kvinnor och klättrat in i lägenheter via balkonger och öppna fönster.
Nu har en Facebook-grupp bildats i syfte att stoppa våldsmannen, men polisen gillar inte detta och råder medlemmarna i Facebook-gruppen att inte ta saken i egna händer.
I första hand har Facebook-gruppen tillkommit för att utbyta information som kan leda polisen till rätt person, men också för att träffas och gemensamt ge sig ut på stan för att leta upp den skyldige. Facebook-gruppen har i dagsläget 320 medlemmar och stundtals är debattläget hårt.
Källa: SN
SN:s nyhetschef försvarar också beslutet att inte lämna ut något signalement för att de vittnesuppgifter polisen fått in, inte är tillräckligt tydliga.
Källa: SN
Det många vet är att våldsmannen inte bara stått öga mot öga med flera offer, utan också pratat med dem. Att offren inte skulle ha en relativt bra bild av gärningsmannen är därmed svårt att ta till sig. I nuläget är tonläget så i stan att många är förbannade, andra är rädda och vissa är uppgivna. Om inget signalement finns, misstänkliggör man betydligt fler, än om en någorlunda bra beskrivning skulle publiceras. Framför allt skapar man en otrygghet om ingen vet vem man ska vara rädd för. Kanske förövaren sitter bredvid en i bussen, kanske det är han som går tio meter bakom när man traskar genom centrala stan en sen kväll, eller kanske det är han man möter utanför tvättstugan varje dag?
I mina ögon är det betydligt fler som får blickarna på sig om man inte beskriver en gärningsman, än om man gör det. Det tycker dock inte polis och media, åtminstone inte i detta fallet.
När det gäller Facebook-gruppen som sådan, är jag ingen försvarare av medborgargarden, men jag kan ändå förstå att de bildas. Den svenska polisen har visat sig klara upp allt färre brott och vissa brott ägnar man inte ens någon större tanke. Även om brotten är ringa, är varje brott en kränkning mot den personliga integriteten och varje brott har ett offer som kanske förlorat både ägodelar och värdighet, även om brottet ”bara” består av en stulen cykel.
När polisen inte har tid, inte klarar eller inte ens försöker, kan jag därför förstå att vänner till offer tar saken i egna händer och försöker lösa problem på egen hand. Det har hänt förr och det kommer att hända igen. Om det är en bra eller dålig utveckling, har var och en säkert egna tankar om, men visst bör både rättsväsende, politiker och media ta till sig kritiken när förövare fortsätter att sätta skräck i hederliga medborgare.
