Från Ledarsidorna.se där Johan Westerholm är redaktör och ansvarig utgivare. LÄS!
VALET 2014. Jens Kittel är likt jag själv gammal sjöbuse. Eller sjöofficer. Välj vilket, vi delar ursprung men landade olika. Vi har delat fartygsmäss och gunrum, vi har delat många upplevelser som inte någonsin kommer att sättas på pränt. Gamla band, som skapas i ”sjölådan” och i Gunrummet, är oerhört starka och Jens och jag klarar faktiskt av att hålla en sansad ton emellan oss. Trots att våra partier valt en annan väg, blockgränsens avgrund. Jens har nyligen blivit utesluten ur ”Alliansens vänner” för sin kritik mot statsministern. Jag väljer att, helt ocensurerat, publicera hans gammelmoderata testamente. Ett undantag från Ledarsidorna.se publicistiska idé men ett viktigt undantag.
Det är allvar nu.
Jag (Jens Kittel) har vid ett antal tillfällen försökt debattera det obekväma ämnet invandringspolitik i Facebook-gruppen Alliansens Vänner, detta eftersom jag tycker att det är den absolut viktigaste frågan inför valet om några veckor. Ett antal gånger har jag fått rasist/SD-kortet i ansiktet och det känns beklämmande att det ska vara så lågt i tak i en diskussionsgrupp, ett symptom som dock känns igen väl från Statsministerns ovilja att diskutera ämnet. Mitt senaste försök innebar omedelbar uteslutning ur gruppen men min erfarenhet är att det finns ett enormt behov av en sådan diskussion då inlägg som ifrågasätter Alliansens invandringspolitik ofta genererar många ”likes”. Jag känner mig därför mycket hedrad att få gästspela hos Ledarsidorna.se med denna något heta potatis.
Jag är old school moderat. Johan och jag delar en del synpunkter i det aktuella ämnet, jag upplever dock Johan som en större humanist i positiv bemärkelse medan jag själv har aningen kortare tålamod. Jag vill vara mycket tydlig med att jag tycker det är otroligt viktigt att vi hjälper människor som har det svårt. Jag känner också att det finns en ekonomisk gräns vilken är passerad för ett tag sedan. Enligt min uppfattning är en volym kring 10-15 tusen/år hanterbar och den skulle också ge ett mycket humanare flyktingmottagande och betydligt kortare etableringstider. Om Migrationsverkets prognos slår in så tappar vi i princip kontrollen över invandringen år 2017 och vi står inför en massiv samhällsförändring. Frågan om hur mycket invandrare vi ska ta emot blir relativt ointressant, frågan vi måste ställa oss är om vi vill ha oreglerad massinvandring eller fungerande välfärd. En sak kan jag garantera er, pengarna kommer inte att räcka till båda vilket man ledigt räknar ut med tvåans grundskolematte.
Efter Statministerns senaste utspel, där han går rakt emot 48% av sina egna väljare och rakt emot 65% av den totala väljarkåren(SCB maj 2013) måste man allvarligt ifrågasätta hans omdöme. Han tycks nu plötsligt erkänna att invandringen kostar pengar, vilket han i så fall ljugit om i flera år för Svenska folket. Jag vill påstå att detta är den absolut enda fråga man kan göra så i. Hade detta gällt låt oss säga Försvaret så hade media smulat sönder honom innan förmiddagskaffet. Tänk er själva,
”Nu måste vi öppna våra hjärtan för Försvaret som saknar 48 miljarder, övrigt reformutrymme är noll under nästa mandatperiod”.
Södersjukhusets ambulanser hade fått slita hårt med kulturvänsterns förståsigpåare som satt rödvinet i halsen på Södermalm. Hade han valt att saluföra en betydande skärpning i invandringspolitiken så hade han inte bara rättat sig efter Svenska folket utan också troligtvis raderat halva stödet för Sverigedemokraterna, istället kunde nu Åkesson slå upp en stänkare och räkna in 50 000 nya väljare.
Ullenhag, den politiska korrekthetens okrönte konung. Mannen som med en dåres envishet hävdar att invandringen är lönsam, ivrigt påhejad av SR/SVT/AB/Exp och inte heller sällan av liberala DN, en tidning som verkligen blivit känd för att helt utan analys och faktagenomgång trycka artiklar som rimmar illa med verkligheten i invandringsfrågan. Ullenhag, var är överskottet? 48 miljarder saknas, och då pratar vi bara om Migrationsverket. Arbetsförmedlingen är nästa aktör som börjar få tomt i lädret på grund av skenande kostnader för nyanlända. Ullenhag kan vid enstaka tillfällen erkänna att ”vi har en del att förbättra vad gäller integration” men han ger inte intrycket av att förstått vad den misslyckade integrationen beror på. Alla normalbegåvade människor kan räkna ut att det beror på att volymerna är på tok för stora, vår ekonomi och våra samhällssystem kan inte hantera dessa volymer. Detta vet självklart även Ullenhag men han fortsätter ljuga oss rakt upp i ansiktet. Är inte förtroendet snart förbrukat för dessa två herrar?
Jag är övertygad om att ett öppet debattklimat är viktigt i samtliga frågor, även i denna fråga vilken tycks att fått diskussionsförbud utfärdat av Statministern och större delen av media. Detta gäller inte bara Alliansens Vänner utan överlag, låt mig dra ett par korta exempel:
Löfven gjorde ett utspel om att vi behöver minska på arbetskraftsinvandringen eftersom vi redan har flera hundra tusen arbetslösa, ett mycket klokt utspel från Löfven. Han blev då genast påhoppad för att springa ”brunskjortornas ärenden”. Hur kan man bli halvnazist för att man tar ansvar för landets ekonomi?
Billström uttryckte, så försiktigt han bara kunde att det kanske var dags att se över invandringsvolymerna. Den åsikten fick han väl ha ca 10-15 min innan han tillrättavisades av Statsministern och återgick till sitt gamla hederliga ”Felet är att alla andra länder tar emot för lite”. Lite som ”det är inte jag som är dum, det är hela min omgivning”. Man får väl ändå förutsätta att andra länders ledning har gjort en korrekt bedömning av vilka volymer de kan hantera. Eller är alla andra länders ledningar lågbegåvade? Vad var det nu Norska Aftenposten skrev ang. vårt debattklimat, jo just det: ”Sverige är ett sjukt land”.
Till sist några ord om den för oss moderater besvärande väljarflykten till Sverigedemokraterna, vilken jag bedömer till minst 250 000 väljare och kanske ytterligare 50 000 efter Statministerns senaste tal. Jag är fullständigt övertygad om att en stor del av Sverigedemokraternas väljare inte ser partiet som den optimala lösningen på alla frågor, men de tycker frågan är tillräckligt viktig för att lägga sin röst på dem. Jag känner några sådana människor, de har helt enkelt lackat ur på att frågan inte går att debattera och att Alliansen inte bryr sig om väljarna. De knyter näven i fickan istället och röstar på SD, jag kan inte klandra dem. Själv har jag dock lite löd kvar i pennan och tänker inte ge upp ännu, uppenbarligen har jag dock skrivit mitt sista inlägg i Alliansens Vänner.
Varmt tack till ledarsidorna.se för förtroendet!
Jens Kittel
