”Var femte invandrare från Irak och Somalia tagna för brott”. Det basuneras ut i Dagbladet, en av Norges stora dagstidningar (17/6). Statistisk sentralbyrå, norsk motsvarighet till SCB, har för första gången gjort en ordentlig sammanställning av brottsstatistik fördelat på härkomst, och det blir en del rubriker.
I Sverige borde man snarare göra rubriker på ”var fjärde” än på ”var femte” eftersom det ser värre ut här.
Den som skrev detta i juni 2011 är Per Gudmundson, en av de få hederliga journalister i Sverige, som går igenom en norsk undersökning på ledarsidan av SvD.
Det visar än en gång att PK-media i sina ljusa stunder kan vara lika ”rasistiska” som Petterssons och andra alternativa medier. Tyvärr visar de den sidan alldeles för sällan.
Vidare skriver Per att 6,1 procent av alla norrmän begick något brott under mätperioden. Invandrare från Norden, Västeuropa och Nordamerika begick brott i lägre grad än så. Men 10,4 procent av invandrarna från Östeuropa, 13,6 procent från Asien, 13,8 procent från Central- och Sydamerika och 17,8 procent av invandrarna från Afrika registrerades under samma tid för brott. Även invandrares barn hade högre brottsaktivitet än de norskättade.
Ursprungsländer med högst procentandel gärningsmän var Marocko (18,1), Iran (19,4), Somalia (21,8) och Irak (23,6 procent). På andra sidan spektret finns ursprungsländer som Kina (5,9) och Filippinerna (4,7 procent).
Vare sig sysselsättning eller bostadsförhållanden tillmäts någon större förklaringskraft av rapporten. En vanlig föreställning – att trauman från inbördeskrig skapar laglöshet – tycks motsägas av resultaten. Invandrare från Somalia är i betydligt högre grad registrerade för brott än de lika krigsdrabbade invandrarna från Sri Lanka, för att ta ett exempel.
Kunskapsläget är därmed tämligen gott. Det svåra är för politikerna att veta hur man ska agera utifrån kunskapen. Det är stor skillnad mellan flyktingar från Burma och från Afghanistan, till exempel. En tredje omedelbar tanke, förstås, berör integrationspolitik. Hjälp till jobb och drägliga bostadsförhållanden kanske kan lösa problemet? Att döma av den norska utredningen hjälper inte det mer än marginellt. Det finns alltså få lätta svar, och dessutom kan priset vara högt för den politiker som väljer att komma med förslag (i Sverige blev exempelvis tidigare riksdagsledamoten Mauricio Rojas mer eller mindre mobbad),
Det bästa vore om de ledande partierna tog väljarnas oro på större allvar. Om inte brottsligheten i sig är nog för att få igång politikerna, hur konstigt det än kan låta, borde väl åtminstone fruktan för politisk turbulens vara det?
- Ja, ja säger Pettersson, varför skulle de ledande partierna ta väljarnas oro på allvar? De påstår ju att invandringen är bra och behövs så vi får nog vänta på politisk turbulens och ännu värre upplopp än i våras innan de vaknar.
