MALMÖ/INVANDRING. Det började brinna i en godisbutik på Söderkullagatan i natt. Enligt uppgift till SOS-alarm ska någon ha kastat in en brandbomb i butiken. Boende i området berättar för Skånskan att de hört en smäll.
Larmet om branden inkom vid kvart i tre natten till lördag och enligt ambulanspersonal som var först på plats ska det ha varit kraftiga lågor inne i butiken. Initialt kom larmet in som en brandbomb mot butiken.
– Man har gjort ett litet hål i fönstret och kastat in brandfarlig vätska, uppger Räddningstjänst Syds inre befäl Paul Bjurehag, som däremot dementerar att det ska ha handlat om en brandbomb.
Eftersom hålet i fönstret var litet tillkom det inte så mycket syre i butiken och branden hölls begränsad till den lokalen.
– Det var inte övertänt men det brann rejält, säger Bjurehag.
Lokalen fick kraftiga brandskador och eftersom det fanns viss spridningsrisk till lägenheterna ovanför butiken rubricerar man händelsen som mordbrand.
– Det finns vittnesuppgifter om att två personer ska ha setts lämna platsen springandes, säger polisens informatör Stephan Söderholm.
Så långt från tidningen Skånskan som berättar att de boende hört en smäll.
- Pettersson har en annan berättelse också, från Facebook och en mamma boende i Malmö…
Detta är en krönika om vad som hände inatt och påföljande dag. Jag önskar att du ger dig tid att läsa mina funderingar om händelsen i min stad Malmö.
Det är ofta nära och inatt var det så nära som det bara går. Sverige har blivit en väldigt otrygg plats att bo och verka i, vi blir påminda varje dag om att det ibland endast är slumpen som gör att man själv och ens närmsta fortfarande finns till.
Sveriges tredje största stad är förändrad till oigenkännlighet. I natt var det mitt barn som riskerade livet, imorgon kan det vara ditt. Det skjuts, sprängs, rånas, misshandlas, luras, hotas och eldas, vi har fått något vi aldrig önskade. Vi har fått hit krig och ett helt annat förhållningssätt gentemot varandra och det så nära som ända in på bara skinnet.
Inatt var det några som klippte upp metalljalusierna för en liten jourbutik för att därefter kasta in en molotovcocktail. Lokalen fick kraftiga brandskador och eftersom det fanns viss spridningsrisk till lägenheterna ovanför butiken rubricerar man händelsen som mordbrand.
Denna butik ligger i ett bostadsrättshus på en adress där jag har mina rötter. I detta hus två våningar upp rakt ovanför butiken bor sedan några månader min yngsta son och jag ruskades om rejält vid frukostbordet då de lokala nyheterna berättade om nattens händelse där han bor. I efterhand när jag läser i tidningen om händelsen då blir jag varse att det var butiksägaren som jag försökte prata med då jag stod där utanför min sons fönster utan att få något livstecken från honom.
Jag är en svensk kvinna som har för vana att ta reda på sådant som jag undrar över och i detta fall var jag väldigt angelägen om att få information om någon hyresgäst hade kommit till skada under nattens mordbrand. Om det är för att jag är en kvinna eller om det berodde på något annat det vet jag inte men hur som helst, denna butiksägare ville inte prata med mig på svenska utan i så fall endast på arabiska.
Det kan erkännas att min irritation stegrade sig och jag berättade för araben att någon arabiska pratar inte jag och jag bad honom återigen att berätta för mig ifall någon kommit till skada, min son till exempel. Det var ett fruktlöst försök att få reda på något av denna man och den som fortfarande hävdar att det är berikande med mångkultur till den personen skulle jag vilja säga: att när vi är i nöd och behöver snabb information då kan både språkförbistring och kulturkrockar komma emellan.
Jag gick några meter bort där ett antal äldre människor stod och tittade och pratade om det som skett under natten. De var upprörda och så innerligt trötta på hur vår stad utvecklat sig, eller hur den avvecklat sig som den äldre herren sa, ”inatt denna butik och innan sprängdes konditoriet”. För dessa med all rätt bekymrade människor pekade jag ut var min son bor och frågade även denna grupp malmöbor ifall dom visste om någon kommit till skada, det trodde dom inte att någon hade gjort.
Som det ser ut nu i vår stad är vi inhägnade i våra bostadsområden, en misstro och oro gentemot varandra har sedan ett tag fått fäste även i detta tidigare så lugna och fina bostadsrättsområde. En kvinna som jag misstänker bördig från Polen förbarmade sig över mig då hon delade min oro, hon låste upp porten så att jag kunde komma in.
Denna kvinna som jag aldrig tidigare mött var så uppriktigt trött på hur vår stad blivit, ”här är alldeles galet” och hon pratade ofta med sin egen son om sin frustration om Malmös negativa utveckling. Hon brukade säga till sin son att det kanske var något i maten som gjorde folk som galna i vår stad…….Känslorna var starka över det som hänt på deras gata.
Det är politik, det är politiska visioner, beslut och ställningstaganden som skapar vår nutid och framtid. Det är genom klubbade galna politiska beslut som gör att vi befinner oss där vi är nu, fler och fler invånare ser att det har blivit fel, alldeles fel.
Ofta hör man malmöbor beskriva sin stad som Chicago, ofta hör vi om de som inte går ut längre när det är mörkt, vi hör om de som inte längre vågar vara på platser där man tidigare hade för vana att vara, vi hör om uppgivenhet och vi hör om sorgsenhet att inte längre varken känna igen sig eller ens känna sig hemma i sin egen födelsestad.
Min yngsta son mådde efter omständigheterna väl, jag bankade på dörren och fick upp honom. Han hade inte hört när jag ringde då han arbetat sent och efter den nattliga mordbranden sov han med mössa på då det var kallt i lägenheten efter utvädringen. Han mådde bra och jag kunde andas ut men en fadd smak dröjde sig kvar.
Varför gör några sig omaket att mitt i natten klippa sönder en metalljalusi för att elda upp en butik och det utan att bry sig om att man riskerar många människoliv i bostadshuset? Varför vill butiksägaren endast prata arabiska med en svensk kvinna?
Ett av kitten som håller ihop och skapar gemenskap är språket och låt det språket förbli det svenska språket.
Det är hög tid att vi alla goda krafter hjälpas åt politiskt att värna vårt svenska språk och vårt land, för allas bästa. Det är dags NU!
Mamma i Malmö
