Hösten 1958 flyttade vi från Sveriges reservhuvudstad. Min pappa hade fått ett nytt och välbetalt arbete i Stockholm genom kontakter med en barndomsvän. Flyttlasset gick till Hagsätra i de södra delarna av Stockholm. På den tiden var bara delar av Hagsätra uppbyggt och Rågsved var knappt färdigbyggt. Tunnelbanan slutade i Högdalen och det var först ett antal år senare som den byggdes ut till Hagsätra.
Insatsen på den bostadsrätt som familjen köpte var 4000 kr för en fyrarummare.
Det förekom en del bus i Rågsved på den tiden och området hade under en period dåligt rykte, för att under senare tid få en rejäl uppryckning. Hagsätra var rena pensionärsidyllen och fortsatte att så vara till in på 2000-talet.
Min mamma bodde kvar i vår lägenhet ända tills hon inte klarade sig själv längre och i mitten av 2000-talet så såldes lägenheten. Det var förmodligen i grevens tid. Då hade ännu inte stenkastar- och bilbrännarkulturen i vårt nya mångkulturella Sverige nått Hagsätra. Min mamma gick bort i oktober 2009.
Lusharpan är glad att hon slapp se vart utvecklingen i Hagsätra och Rågsved tog vägen. Hade hon levt idag hade hon förmodligen inte vågat gå utanför dörren. Jag är också glad att jag är tillbaka i Karlsborg, även om det finns smolk i glädjebägaren. Jag är glad att vi sålde lägenheten och inte bodde kvar i Hagsätra. Vad värdet på lägenheten varit idag kan man bara gissa sig till efter de senaste upploppen.
Efter de senaste händelserna i Hagsätra och Rågsved så får man hoppas att andelen som röstar på Sverigedemokraterna ökat ytterligare några procent. Fortsätter utvecklingen i den här takten så kan man nästan tro på egen majoritet för SD i valet den 22 mars.
Och för övrigt anser jag att svensk invandringspolitik i grunden behöver förändras och antalet arbetskrafts- och anhöriginvandrare kraftigt reduceras.
