ISLAM. Muslimska män måste kontrollera sina kvinnor och döttrar. På något sätt lyckas de också motivera för sig själv och för samhället -varför- det är i kvinnans bästa intresse. Inte prata med andra män. Inte visa hud. Inte visa hår. Inte hälsa i hand. Inte vistas i samma rum som män. Kontrollera, eller helst eliminera, kvinnans sexualdrift.
Det mest groteska är när mannen och mannens hårt styrda fru, anser att deras döttrar ska stympas genom att deras könsorgan skärs av och/eller sys ihop. Detta görs dessutom oftast med hjälp av rakblad utan bedövning och utan klinisk hygien.
Det säger sig självt att lidandet blir outhärdligt och ofta följer livslånga komplikationer som problem med urin, mens och avföring. För att inte tala om den omänskliga manipuleringen av kvinnans naturliga känslor och njutning.
I Sverige är det sedan 30 år förbjudet att könsstympa flickor. Det är sedan 15 år förbjudet att resa till andra länder och låta utföra stympning. Bara att lagarna behövs, är tecken på ett allvarligt fel i respekten för svenska förhållanden hos dessa ”nya svenskar”. Men, som i så många andra sammanhang, står deras sedvänjor över svensk lag och därför hjälper inte svenska lagar.
För att sätta kraft bakom ”seden med könsstympning” går svenska Socialstyrelsen på kollisionskurs mot det muslimska Sverige. I en ny kampanj ska läkarcentraler och skolsköterskor bli bättre på att upptäcka könsstympning. Upptäcka.. eller rättare sagt – sätta en sifferkod på diagnosen.
För uppenbarligen kamoufleras idag symptom på och bevittnad stympning i koder som ”underlivsproblem”.
Gravida kvinnor kan rimligen inte undgå undersökning och ett tusental kvinnor har vårdats för sina stympningsproblem på svenska sjukhus.
Socialstyrelsen avfärdar däremot en allmän screening av flickor från dessa kulturer vid ung ålder, eftersom familjen då ”kan låta utföra stympningen vid året efter”. Nej, att med verkliga medel försöka hjälpa flickorna att drabbas av vore ju att peka ut en grupp människor…
Kan man tro att rädslan för vad en flicka råkar ut för -efter- det att en sköterska rapporterat ett konstaterat eller misstänkt fall av könsstympning, påverkar en ärlig diagnosrapportering?
Är gissningen alltför kvalificerad, att en stympad flickas rädsla för att stympningen ska upptäckas vid ett besök hos skolsyster, gör att hon undviker att gå dit?
Socialstyrelsen tror inte att stympning finns i Sverige, inte heller att många åker till andra länder för att utföra stympning. Samtidigt säger de att det finns ett stort mörkertal om vilket de inte vet något.
Den hybris och egentilltro som präglar Socialstyrelsen är kännetecknande för det svenska samhället; man tror sig kunna stävja tusenåriga primitiva sedvänjor baserade på manlig makt över kvinnan genom att skriva ett meddelande, samtidigt som man inte törs säga något negativt om de kulturer som det handlar om.
Det är också kännetecknande för de muslimska kulturerna där muslimska män i alla andra sammanhang hävdar att endast det Allah skapat är perfekt; allt som människan skapar är försett med brister. De gör medvetna fel i mönstret i sina mattor. Så varför är inte den skapade kvinnan perfekt?
De stympade flickorna vänder sig till sina stympade hjärntvättade mödrar som säger att det är en del av livet, något kvinnan måste leva med.
Det intressanta är vad Socialstyrelsen -egentligen- säger: Socialstyrelsen erkänner att ”vissa delar” av den invandrade kulturen är oförenlig med svensk kultur och de jämlika rättigheterna som kvinnor i Sverige har. Men varför stanna vid könsstympning?
Filttofflandet runt problemet är typiskt för handfallenheten i Sverige inför de problem som kommer med den kultur som finns i bagaget hos en kravlös invandring. Kulturberikning brukar det heta; är de stympade flickorna beredda att hålla med?
