INVANDRING/MÄNNISKOSMUGGLING. Att nå Europa har blivit en dröm för många syrier som flyr kriget som bröt ut för över tre år sedan. För de flesta av dem ligger denna dröm utom räckhåll, eftersom det kräver en hel del pengar.
Att nå Europa lagligt genom att få flyktingstatus via ambassaderna i de utvecklade länderna kräver ett mirakel, och därför måste de flesta som vill till Europa hitta på ett sätt att göra det olagligt.
Berättelserna om syriska flyktingar som försöker uppnå sin dröm handlar inte bara om lidande och umbäranden, att dö på vägen eller fångas och skickas tillbaka.
De mest intressanta historierna handlar om de metoder och tekniker som används av dem som försöker ta sig till Europa. Den syriska dialekten i den arabiska termen ”smuggling” används för att hänvisa till processen för illegal invandring. Handledare är ”smugglare” och asylsökande ”smugglas”. Dessa smugglingsberättelser är lika intressant som någon film som har vunnit en Oscar eller visats i Cannes.
Cheferna för smugglingsnätverken förekommer av alla sorter, bra och dåliga, tillsammans med dem som är mittemellan, de som får provision på lyckade resor, bluffmakare och brottslingar. Den enda som inte är en hjälte är den asylsökande.
Det finns många historier om lyckade och misslyckade försök. Här är två exempel:
En lyckad resa är om Tony, som är en företagare från Aleppo. Han är 35 år gammal och far till två barn. När han insåg att kriget sannolikt inte skulle sluta snart bestämde han sig för att sälja alla sina fastigheter och lämnade Syrien för Turkiet för att leta efter någon som kunde smuggla honom till Sverige. Hans plan efter att han fått asyl var att kräva familjeåterförening genom anhöriginvandring. Han hade lärt sig att Sverige erbjuder bättre stöd för flyktingar än andra europeiska länder och valde destination på grund av detta. I Istanbul finns många smugglingsnätverk som fungerar halvoffentligt och de tjänar gott om pengar.
Vissa nätverk är välvilliga, de tar bara kundernas pengar när de når sin destination. Andra bedriver bedrägeriverksamhet, så försiktighet krävs alltid. Tony var ständigt orolig för att bli offer för en sådan oärlig nätverk, och han träffade många smugglare, men ingen av dessa övertygade honom.
Så småningom träffade han en man vid namn Abu Mohamad, en irakier, som råkade vara på samma café som Tony var. Han hade hört Tony pratar med en potentiell smugglare och såg hur förhandlingarna misslyckades. Så snart mannen reste sig gick Abu Mohamad över till Tonys bord och gav honom sitt eget erbjudande. Han var väldigt övertygande, förklarar att allt skulle ske genom en betrodd tjänstemans kontor i Istanbul. Så processen började. Nästa dag träffades Tony och Abu på ovannämnda kontor och Tony satte in det överenskomna beloppet (11.000 euro), och i utbyte fått en kod som han som han skulle spar tills han kom till kom till Sverige. Sen skulle han ringa kontoret för att ge tillstånd att föra över pengarna till Abu Mohamad konto. Abu Mohamad fick också en kod, som han måste visa upp för att få pengarna.
Abu Mohamad kontaktade medlemmar i sitt nätverk som köpte en flygbiljett till ett afrikanskt land som inte kräver visum. Tony skulle aldrig sätta sin fot i detta land; biljetten köptes eftersom flygningen hade en mellanlandning på Marocko flygplatsen. Tony reste till Marocko, väntar i transitområdet under några timmar, rädd för att åka fast. Efter en lång väntan, kom en kvinna emot honom med med ett kuvert och frågade ”är du Tony?”
Ja, svarade Tony. Kvinnan öppnade kuvertet och gav honom en biljett till Sverige, följde med till gaten och satte honom på flyget. Ingen stoppade dem. Först misstänkte han att flygningen inte gick till Sverige, men hans rädsla avtog när han hörde piloten säger ”Stockholm.” Det var hans lyckligaste ögonblick sedan kriget bröt ut. Inom några timmar var han i Stockholm. Han berättade för myndigheterna att han var syrier och sökte asyl. Efter ett rutinförhör fick han tillstånd att stanna i Sverige och ringde och gav koden för att frigöra pengar till Abu Mohamad.
Ett misslyckat försök är Razek och Ilyas, två bröder, också från Aleppo och grannar till Tony. De skulle resa också resa till Sverige. Deras syster i Sverige och hennes man hade ordnat saken med en turkisk smugglare, genom ett svenskt smugglingsnätverk. Bröderna bad en syrisk vän, som talar turkiska, att kontakta en smugglare och göra upp om ett möte. Två dagar senare träffade de honom. Smugglaren bad om deras pass och 8.000 euro som en förskottsbetalning. En av bröderna tvekade, men bestämde sig sedan för att fortsätta på inrådan av en släkting som sade att han litade på det svenska nätverket smugglarna var med i.
Tyvärr, efter att ha tagit betalningen fick de vänta en månad och fick sedan besked att de bara kunde smuggla en av bröderna. Den äldre brodern fick gå till en barberare med vad som troligen var ett danskt stulet pass och barberaren fick göra så Ilyas såg ut som fotot i passet.
Bröderna fick då kalla fötter och bad om att få tillbaka sina pass och pengar. Smugglaren tog 3000 euro för snitt besvär och lämnade tillbaka pass och 5 000 euro.
Under tiden att hade Tony nått Sverige och fått asyl. Han rådde bröderna som ringt honom att kontakta Abu Mohamad. De tog hans råd och ringde Abu Mohamad, som berättade att han för närarande inte kunde smuggla dem samma väg som han hjälpt Tony för att att nätverket i Marocko hade åkt fast.
Bröderna blev då desperat. Razek letade på nätet och hittade ett inlägg på Facebook, där det stod att nästa dag vid 01:00 skulle en flygning från Sabiha Gokcan International Airport i Istanbul avgå mot Sverige. Razek, tyckte det lät otroligt att man skulle kunna flyga illegalt från en turkiskt flygplats. Ändå bestämde han sig för att ge det en chans, nästa morgon träffade de två bröderna de nya smugglarna. De gick till samma kontor som Tony använt och sade in 18 000 dollar. Var sida tog sina koder och bröderna fick instruktioner hur de skulle kringå säkerheten på flygplatsen. Bröderna var glada och allt verkade gå bra. De ordnade även en bil för att köra dem till flygplatsen. När de satt i bilen på väg till flygplatsen sa smugglaren till bröderna att innan ni kommer till flygplatsen så måste de gör ett kort stopp för att träffa den person som skulle ge dem detaljerna om säkerheten på flygplatsen.
Efter en kort tid körde bilen in på en smal gata och gruppen gick ut ur bilen. Bröderna insåg inte att de hade gått i en fälla förrän de hade knivar mot strupen. De togs in i en ägenhet och bands fast. Det fanns andra fångar i lägenheten som hade gått i samma fälla. Efter 24 timmar som gisslan tvingades de ringa sina till ”bankkontoret” och meddela att de nått sin destination och att lämna sina koder.
Där plockade smugglarna ut pengarna.
