Från Eva-Maries Facebook
Det har nu gått några år sedan jag blev varse att det inte står rätt till i min födelsestad och tillika bostadsort Malmö. Tidningen Sydsvenskan som jag inte längre prenumererar på skrev då, och jag tror året var 2008 om att Malmös politiker skulle ta krafttag mot hatbrott och hatbrottsyttringar i vår stad och dess stadsdelar.
Det styrande politikerna tog beslut om att man skulle skapa ett ”Dialogforum” för romer, muslimer, judar och somalier. Jag har lagt ner mycket tid och energi på är att försöka få klarhet i vad den politiskt tillsatta ”Dialogforum” i Malmö uträttar för att stävja hatbrott.
Jag blev väldigt orolig för jag hade ännu inte märkt något av att det hatades i vår stad mer än att barn i skolan blev kallade för svennejävel. Detta påstående om hat kände jag var av stor vikt att gå på djupet med, vem hatar vem? Jag har sparat alla mina mejl till politiker och myndighetspersoner i denna fråga.
Den som ledde in mig på rätt spår från början om varför det skulle bildas ett politiskt styrt forum för olika religion och kulturtillhörigheter var en granne (S) och tillika ordförande i den stadsdel där jag bor. Under en hel söndagseftermiddag mejlade vi till varandra och till slut kom jag nära sanningen eller så försa han sig och gav mig svaret.
Med detta i tankarna bänkade jag mig framför TVn för att se på Uppdrag Granskning för att se hur den statsfinansierade mediekanalen skildrar det hat, hot och trakasserier som de invånare i Malmö med judisk identitet får utstå dagligdags. Skulle journalisterna skildra som det är eller som en del politiker vill att det ska vara?
Vi fick genom journalisters dolda kameror följa med på en runda på stadens gator och torg. De två journalisterna hade judiska symboler på sig och det dröjde inte länge förrän hatiska ord haglade, saker kastades ner från balkonger och även uppmaningar till dessa två om att försvinna just för att dom var judar. Faran dallrade i luften och Uppdrag Gransknings medarbetare såg som säkrast att avlägsna sig.
Vi fick även lyssna på två politiker från Malmö och de hade tillsammans med Janne Josefsson sett hur ett dagligt liv ter sig för en jude i Malmö, hatad, hotad och trakasserad av människor med rötter från Mellan Östern. Politikerna lät flosklerna komma ur munnen som väntat.
Kommunalråd Hanna Thommé (V) ”vet” att det är högerextremas fel men blundar för vad en del av de med islamsk identitet tar sig till i sitt hat mot medmänniskor i min stad. Folkpartisten Eva Bertz ansåg att majoritetspolitikerna pratade för mycket och hon efterlyste politisk handling……..här nedan klär vi av folkpartisten in på bara skinnet……….
Tillbaka till då jag började rota, gräva och dra i denna så känsliga fråga om vem som hatar vem i vår stad……….
Svaret från denna socialdemokrat ( min granne) var att Malmö hade haft den där ”berömda” tennismatchen mellan Sverige och Israel som säkerhetsmässigt fick spelas utan publik medan det rådde krigsscener utanför. Dialogforum bildades för att Ilmar Reepalu kommunstyrelsens ordförande (S) blev hårt ansatt av folkpartisten Eva Bertz och Skånska Dagbladet. Det var så Dialogforum föddes som skulle sätta P för hat i min stad.
Man lade nu ”hundhuvudet” i varje malmöbos knä, vi blev genom ett trollslag ett hatiskt folk. Man (läs Ilmar Reepalu) satte en äldre folkpartist att leda Dialogforumgruppen och det var politisk strategi för då blev Eva Bertz (fp) tyst men jag grävde på. Vem hatar vem?
Gruppen bestod och består av romer, judar, muslimer och somalier, på senare tid har även afrosvenskar tagit plats. Mitt ”gräv” gav inte så mycket för handen då denna grupp varken behövde föra protokoll eller minnesanteckningar, insynen var minimal näst intill totalt stängd.
I samtal med polischef, Thomas Bull, frågade och undersökte jag om det finns många nazister i Malmö och fick ett nekande svar. Min sammanfattning över Dialogforumsprojektet är att en del av de inbjudna i gruppen hatar varandra och att det är det som måste redas ut, en enkel förklaring kan tyckas men kanske trolig.
Det finns/fanns inte många domar som påvisar straffskärpning på grund av hatbrott och man intresserar sig inte heller att dokumentera vad förövaren har för etnisk eller religiös tillhörighet. Jag fick en känsla av att man inte på riktigt vill veta vem som hatar vem och insåg att vi lever i en stad som har förändrat sig mycket och det till det sämre.
Gårdagens ”avslöjande” i Uppdrag Granskning visar på att på dessa år som man skulle tagit i med hårdhandskarna mot hatbrott har man för att inte stöta sig med den del av invånarna som blir fler och fler hållit tyst. Man har visat på en undfallenhet som kanske bottnar i en rädsla för rasiststämpeln.
Hat, hot och trakasserier blir till utmaningar som ska lösas genom samtal och utredningar. många möten har hållits med resultaten är skrala. Man vet varken hur eller när det ska ske att invånarna i Malmö visar ett normalt anständigt uppförande mot varandra. Höga politiker i staden anser att man gör mycket och att det ska bli bra, medan vi andra ser att det blir värre.
Hatbrottspolisen Thomas Bull tvådde generat sina händer när vi nu alla genom Tv-rutan fick se det en del redan visste, han lyder självklart endast order och skulle nu ta tag i detta för judarnas skull. Detta är politik när den är som sämst. Vi behöver politiker som ser, vi behöver politiker som vågar kalla saker för vad det är.
Eva-Marie Olsson
Malmö
———————————
Några tidigare artiklar i frågan:
