Det sprider sig det trista i våra omgivningar, varningarna riktigt haglar och vi känner att det snurrar på, neråt. Igår var jag med en äldre vän på ett av Malmös större handelshus, vi var på Entré för att uträtta en del ärenden.
Efter en runda där inne i Mammons tempel kände vi att vi behövde fylla på med till exempel
en bakelse och en kopp kaffe, så vi styrde stegen till ett konditori. I disken låg surdegsbullarna, kakorna, småbröden, marängerna, tårtorna och bakelserna i långa rader och doften var ljuvlig.
Vi valde var sin bakelse och ”normalkaffe” som min kompis benämnde kaffet med och det unga butiksbiträdet fnissade till, hennes tankar var antagligen vid latte. Eftersom just denna vän som igår var i mitt sällskap är av det äldre snittet gick hon för att sätta sig medan jag ordnade upp det praktiska och jag bad om tårtgafflar.
Nix det fanns inga att få då de var stulna av gäster, lät personalen meddela och det kändes trist men det skulle bli värre. Nu kände jag att i detta konditori var måttet rågat och då pratar vi inte om kaffemåttet utan droppen som får bägaren att rinna över, det rinner och det forsar.
Den unga expediten visade tydligt med röstläge och kroppsspråk att hon var trött, trött på individer som sabbar för andra, kanske att hon även helt allmänt var trött på tingens oordning i vårt land, så kan det vara
. Vi är många som vantrivs.
Kunder ombeds att vara försiktiga och inte visa sina värdesaker och jag tog upp och tittade på mina öronhängen som jag just köpt. Hur försiktiga ska vi vara vem eller vilka ska vi misstänka för stöld, rån och ficktjuveri? Det viskas, vi vet på ett ungefär men än så länge larmar inte så många om att kejsaren är naken.
Där satt vi och pratade om vår otrygga stad där man varnas för sina medmänniskor i parti och minut medan de styrande i staden lallar vidare och håller tummarna för att få sitta kvar vid de politiska köttgrytorna även efter nästa val. Rödgrön röra i staden och blågrön röra i riket hur förvirrat 
kan det bli.
Vi satt och åt vår bakelse med en stor gaffel i stället för det med andra alternativet, soppsked. Helt klart kände vi oss lite stukade och samtalsämnet gled in på slöjor mitt i rånrisker och ficktjuverier. Hon ville veta min åsikt och ståndpunkt om svenska politiker som beslöjar sig och jag erkände för henne att jag var ledsen.
” NEJ DU SKA INTE VARA LEDSEN, DET TAR FÖR MYCKET KRAFT. DU SKA ANVÄNDA ENERGIN TILL ATT GÖRA NÅGOT” sa min vän som alltid varit rak både i arbetsliv och i politiken. Numera har hon övergivit sitt gamla parti då hon är en av många som vaknat i elfte timman. Hon tänker rösta SD 2014 .
