Från Eva-Maries Facebook
I söndags, den 22 mars var mitt stopp nummer Tre den allt mer växande kåkstaden på Industrigatan i Malmö. Jag hade precis varit vid stadshuset och dokumenterat de få synbara rester av Malmös bostadsslösas protest-kåkstad, endast lite spik och träflisor var kvar och minde om den desperation som svenska bostadslösa känner inför undanträngningseffekten som är resultat över vilka grupper som våra folkvalda prioriterar.
I veckan kommer politiska beslut att tas för en handlingsplan om socialt utsatta EU-medborgare och det beräknas kosta 5,6 miljoner av pengar vi inte har. Malmö stad visade musklerna i lördagskväll och rev och fraktade bort det som skulle bli en hemsk syn på måndag morgon för våra politiker vid deras arbetsplats. Vi är alla mer eller mindre drabbade av galna politiska beslut.
Det första stoppet denna söndagsförmiddag var kåkstaden i vår anrika park, Pildammsparken från 1914. Där vid Margaretavägen rådde lugn och harmoni, riktig stiltje. Det hörde endast fågelkvitter, skratt från lekande barn och flåsande joggande motionärer. I bosättningen var det rofullt bland tält och slumkåkar, ingen var hemma, alla var på jobb.
Att hävda att det rådde stiltje i kåkstad Industrigatan skulle vara en ren lögn och förbannad dikt. I denna förslummade del av Malmö rådde det ett frenetiskt byggande, rotande, eldande och bilkörande och jag ska nu försöka att för er beskriva om mina intryck.
Runt hela området finns för ett tag sedan ett högt staket, ditsatt av markägaren som är ”Granen fastighets AB”med säte i Stockholm. Förvaltaren har försökt att få EU-migranterna att dra genom informationsblad men då uppmaningen endast trycktes upp på svenska så gills det inte……….”tyvärr det gills inte med endast svensk information, det blev fel, förvaltaren måste börja om” sa polisen jag hade på tråden när jag stod utanför det ockuperade området.
Som en helt vanlig malmöbo blir det bisarrt och helt overkligt det man ser på riktigt med egna ögon, man undrar ifall man är inne i en mardröm. Människorna jag såg och stötte på under den stunden jag stod i grindöppningen var inga jag skulle vilja ha som grannar. Om blickar hade kunnat döda då hade jag inte levt denna dag som idag är.
Min mission är att dokumentera min stad och min samtid, det togs inte väl emot av ockupanterna. En man vände sig om böjde sig fram och visade rumpan för mig medan en annan låtsades dra nej gylfen och drog fram…….sedan satte han igång med obscena underlivsrörelser. Kanske ansåg dom att jag stod och tittade som på djur i ett zoo, men det var aldrig min mening.
Det blev helt klart oro i lägret för en del invånare av min närvaro, medan mannen som snickrade på sin ”stuga” inte lät sig störas. Husvagnarna av modell äldre stod i räta rader och både dessa hus på hjul och skjul kommer att bli mer större och ännu fler, ”detta är en vårbris” som en vän till mig sa.
Det var en väldig trafik in och ut ur lägret. Bilar kom och bilar körde ut samtliga med full last av både folk och packning. Det var både utlandsregistrerade och svenskregistrerade fordon som observerades och några var jag väldigt nära att bli påkörd av, polisen som jag fortfarande höll kontakt med fick några regnummer ifall att ”olyckan” skulle vara framme.
Tiggarna var helt klart störda av min närvaro där jag stod utanför på trottoaren och några delegationer sändes fram. En samling kvinnor ville prata med mig, på deras kroppsspråk och mimik förstod jag att jag ansågs konstig då jag endast pratade svenska och ej heller gav dom pengar i deras händer.
Deras guldtänder gnistrade i solen när de på en mängd språk såsom rumänska, ryska, engelska, spanska, italienska, försökte få mig att förstå och jag förstod att här har vi att göra med personer som varit runt lite överallt. Efter en stund gick dom och fortsatte med sitt, de stängde grinden och där stod jag.
Inte heller gav jag någon peng till den rundhylta smutsiga kvinna som sträckte ut sin hand och pekade på sin mage och sa ”bebbe”, för att jag på riktigt skulle förstå så sa hon återigen ”bebbe” men då jag inte heller för tredje gången tycktes förstå henne skakade hon på huvudet och gick. Kvinnan som gick fram och tillbaka med en stulen kundvagn ansåg också mig som helt värdelös då jag inte delade med mig av mina pengar till henne.
Gummor kånkade och slet, drog och stretade på på ockuperat område, det bräcktes, bankades och hölls på. Det släpades bråte från ena sidan till den andra, och emellanåt hamnade något på eldhärdarna ( vi pratar om eldhärdar i plural), giftgaserna låg täta över området och spred sig i vindens riktning.
Om giftgaserna omringar stadshusets sjunde våning har vi kanske sett slutet på kåkslumstäder, då kanske de styrande kan visa musklerna som man bevisligen kunde göra i lördags när malmös bostadslösa protestbyggde. Den politiska majoriteten i Malmö är ynkryggar, den politiska majoriteten i Malmö har valt sida. ”Detta är en vårbris, det kommer mera”
Eva-Marie Olsson
Malmö
