Nedanstående är en ledare från Smålandsposten.
INVANDRINGEN. Inom de närmaste åren tar Sverige emot asylsökande i en omfattning som aldrig tidigare skett. Partierna är förunderligt oförberedda på konsekvenserna.
Mellan 1984 och 2014 har Sverige beviljat uppehållstillstånd för 1 867 953 personer. Av dessa faller 56 326 under FN:s konvention. Sverige har med andra ord gett skydd till långt fler asylsökande än vad flyktingkonventionen kräver. Samtidigt ger även EU:s asylsystem ett utökat skydd jämfört med FN:s krav. Men Sverige skiljer ut sig med en mycket hög beviljandegrad. Enligt en sammanställning gjord av Migrationsverket har närmare en halv miljon fått stanna av vad som benämns som flyktingskäl under denna period. Ungefär hälften av alla som fått uppehållstillstånd har fått det av humanitära skäl eller på grund av att de är anhöriga.
Inom de närmaste åren kommer Sverige ta emot asylsökande i en omfattning som aldrig tidigare skett: 350 000 personer beräknas söka asyl. Alla får inte stanna. Men räknar man med anhöriginvandring kan det handla om en befolkningsökning med över en halv miljon invånare.
Att våra system inte dimensionerade för att ta hand om så många människor återspeglas bland annat i Migrationsverkets äskande av medel. Under en femårsperiod behövs 157 miljarder kronor, vilket är en ökning med 18 miljarder kronor jämfört med tidigare beräkningar.
Effekterna för andra delar av det offentliga är svårare att beräkna. I kommunerna särskiljer man exempelvis inte nyanlända från andra. Kostnaderna kan därför inte följas upp eller redovisas på ett enkelt sätt. Klart är emellertid att trycket ökar på både skola och socialtjänst.
Integrationen har heller inte visat sig fungera särskilt väl. Dagens Nyheter har granskat hur det gått för de flyktingar som nu levt i Sverige i tio år. Minst 15,5 procent har dömts för brott, fått strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse. 14,8 procent har skulder registrerade hos Kronofogden. Medianinkomsten ligger på 11 100 kronor i månaden, för anhöriginvandrare 4 500 kronor i månaden.
Sverige är sämst av alla länder i OECD på att få in invandrare på arbetsmarknaden. Sysselsättningsgraden hos utrikes födda är väsentligt lägre än för inrikes födda. Exakt hur förhållandet ser ut beror på hur man räknar. Vanligen presenteras siffror på 66 respektive 83 procent. Men som Dagens Nyheter visar kan statistik rent av vara missvisande. När SCB fokuserade på personer som kom till Sverige mellan 1997 och 1999 var resultatet att två av tre invandrare var i arbete efter tio år. Men för att räknas in som förvärvsarbetande krävdes att en person i genomsnitt arbetat en timme i veckan under november månad.
Det vi ser växa fram är ett parallellsamhälle som utmärks av hög brottslighet, skuldsättning, ökad otrygghet, en svart ekonomi och stora påfrestningar på välfärdssystemet. Tror Vänsterpartiet verkligen att utökade resurser till Diskrimineringsombudsmannen löser den problematiken? Menar Folkpartiet att utanförskapet som av magi bryts av att de arbetsrättsliga reglerna görs om? Inser Socialdemokraterna allvaret när tror att fack och arbetsgivare ska lösa frågan över ett samtal? Moderaterna? Svar: de lovar att återkomma.
Samma partier som drivit på för en liberalisering av migrationspolitiken är förunderligt oförberedda på integrationsområdet.
MARCUS SVENSSON, SMÅLANDSPOSTEN
