Nu känner jag verkligen att det räcker, det räcker med politiska floskler och det räcker med omvandling av min stad. Det finns i min stad som jag ser det två motpoler, den genusfeministiskhysteriska och den 
nedgraderande djupt kvinnofientliga. Det krävs två för en tango men våra nya danspartners är inte här för att dansa.
När jag sökt och informerat mig är det endast Sverigedemokraterna som liksom jag ser det uppenbara, vi kan inte på samma dag prata genus och islamism. Allra helst skulle jag vilja att vi gör det, att vi på samma dag pratar om dessa motpoler som aldrig kan mötas.
Låt oss mötas och prata om den totala jämställdheten där det inte finns man eller kvinna utan där vi är könsneutrala kontra det ”nya” synsättet av nya svenskar där mannen är placerad på piedestal som gud och där kvinnan och flickan är vandrande könsobjekt att para sig med när lusten faller på.
Låt oss mötas och prata om ett vi och dom, ett dom som
hatar oss och som vill köra bort oss från våra bostadsområden fast vi med ett självutplånande skadebeteende ger bort både våra barn och vårt land.
Låt oss prata om det som de allra flesta kallar religion men som är politik, politisk islam med en liten fernissa av religion för sakens skull. Denna politiska religion av män för män där kvinnan förpassas bakom skynken och där jämlikhet mellan könen inte ens står skriven i stjärnorna.
I Malmö likt i många andra städer bär många på en frustration och ilska, det bubblar och det jäser bland folk som ser. Politiker i sjuklövern vet, mellan fyra ögon får vi höra även deras oro……………………………..men varför medverkar man till vår undergång?
