INSÄNDARE. Helsingborgs stad har vänt sig baköver och inte skytt några medel för att hjälpa stadens 80 s.k. EU-migranter. Kommunen ordnade att de kunde få bo på Stenbrogårdens Camping för 10 kronor/dygn, få tält och el mm.
Och enligt gårdagens Helsingborgs Dagblad var alla tiggare nöjda och kommunen slog sig för bröstet i ett egenmäktigt godhetsvrål. Nöjda och stolta – nåväl, alla utom tidningens läsare, för efter att ett stort antal, samtliga mycket negativa, kommentarer publicerats. stängdes kommentarsfältet och raderades.
Idag säger tiggarna att de inte alls tänker flytta till Stenbrogården. Det är för långt bort. Det är för dyrt. De är missnöjda med att kommunen inte transporterar deras bråte dit. Att campingen, som lockar tiotusentals turister under många år utan problem, nu inte duger till tiggarna, bottnar i att de – som vanligt – känner sig osäkra. (Huruvida grannarna till campingen upplever säkerheten MED några hundra tiggare där, frågar inte tidningen…)
Mat, taxi och jobb, är uppenbarligen var de kräver för att sluta säga ”pliiis pliis”.
– Hur ska vi känna oss säkra där? Det ligger långt bort, helt avskilt och isolerat, ingen bor i närheten, säger en person och en annan fyller i: – Om vi flyttar dit kan vi bli mördade och ingen skulle märka någonting.
Gruppen berättar sedan gemensamt att de framförallt är oroliga för avståndet. Stenbrogårdens camping ligger drygt åtta kilometer från stadskärnan – alltså nästan två timmars promenad.
– Det finns många som är äldre, sjuka och lider av hjärtbesvär. Hur ska de kunna gå så långt? Vi kan inte flytta dit.
– Vissa har cyklar men andra har det inte. Jag kan inte betala för att åka buss varje dag, då blir det mycket mer än tio kronor om dagen.
Det står klart att det råder oro och förvirring. Gruppen hjälper till att fylla i varandras informationsluckor: någon har hört rykten om att de inte kommer få någon mat från värmestugan om de vägrar flytta, en annan har hört att de måste legitimera sig och bära ett särskilt armband för att komma in på Stenbrogården.
En tredje undrar:
– Kan vi ta med våra saker? Hur ska vi komma dit?
I motsats till vad Per Pehrsson har berättat för tidningen har de inte hört någonting om att de ska få hjälp med transport.
– De har bara sagt att vi kommer få veta med en dags varsel när flytten blir av och då måste vi ta med allt förutom tält och ta oss dit. Sedan kommer de ta med polisen till våra läger och jämna marken med bulldozers.
Hur ska ni göra när flyttdagen kommer?
– Gömma oss där det går, sova utomhus.
Finns det någonting ni vill framföra?
– Jag vill bara att folk ska veta att vi inte tigger för nöjes skull. Vi behöver pengar för mat och för att överleva. Vi vet inget annat sätt att tjäna pengar i Sverige. Ingen pratar med oss här.
– Nu när våren är kommen borde det finnas några jobb? Man kanske kan plocka jordgubbar eller vad som helst. Vi vill jobba och slippa säga ”please please”.
Kostnaden för kommunen blir hög, 50 000 kronor per månad. För att få en plats på campingen med tält, sovsäck, liggunderlag, WC, dusch och matlagningsmöjlighet borde man kunna kräva att tiggarna hjälper till att röja upp efter den nedskräpning man orsakat i stadens parker. Eller borde tiggarna själva erbjuda att hjälpa till att städa; Men icke – det slipper de, eftersom kommunen kommer att röja. Precis som i andra städer där de bara reser sig och går från svineriet och vi skattebetalare får städa efter dem.
Mary-Agnes
