INSÄNDARE. Ännu ett snyftreportage. Tältet brann upp. ”Allt försvann”.
Jag är inte hjärtlös; jag har stor sympati med människor som råkar ut för bränder och andra svåra olyckor. Men jag har svårt för människor som ljuger och bluffar.
Och jag accepterar inte reportrar som inte ställer rätt frågor. Samt media som mellan raderna försöker skuldbelägga svenskar för ”olyckor” som de eventuellt själva orsakar genom slarv eller medveten handling eller genom de stora konflikter som råder mellan olika tiggargäng. För branden i Närlunda, där sex tält brann, pekas ”en man som krävde pengar” och hotade dem, ut. Tidningen skrev ursprungligen att det finns uppgifter om att personerna som bodde i lägret blivit utsatta för utpressning av en man som hotat dem med att ”något skulle hända” om de inte betalade honom pengar. Men dagens reportage är en riktig tårkramare.
Sex av tio tält brann upp. Flera personer som har bott i tältlägret i Närlunda berättar att de förlorade alla sina värdepapper, besparingar och kläder. Värdepapper? Tillgodohavande i banker mm? Är det normalt att man lämnar ”värdepapper” i ett tält när man är hotad av utpressare? Tidningen berättar om Yunica och Geroge.
”Allt försvann. Passen. Hjärtmedicinen.”
– Vi brukar aldrig förvara våra pass i tältet. Men just den dagen, innan branden bröt ut i tältlägret på Närlunda, hade Yunica bytt tröja och glömt flytta över passen.
– Nu har vi inte råd med biljetter för att åka till Stockholm, än mindre att betala nya pass, säger de. Men de har en smart telefon med fullt batteri och kan visa mängder av bilder, bl.a. från sin arbetsplats i Rumänien och en bild av snötäckt tält under ”den svåra vintern i Helsingborg”. Vad kostar det att äga och hålla en smart telefon? Och var laddar man den när man bor på gatan? Även en bilburen person med jobb och hus har problem med batteriet…
De hade just packat ett paket med kläder och presenter och ringt till barnen i Rumänien och berättat att det var på väg. Sedan brann det upp. Ringa till Rumänien kostar 4,50 kr/minut. Paketet kostar 200 kronor att skicka.
– När vi har möjlighet skickar de hem runt 150 kronor för att barnen ska kunna fortsätta gå i skolan.
Det kostar 120 kronor per transaktion att sända 150 kronor till Rumänien. Knappast troligt.
Nu kan de inte resa ”hem” till Rumänien i slutet av månaden som de hade planerat, den första resan ”hem” på många månader. Många månader?! De har ju bara lov att stanna i Sverige i tre månader. Men, det var ju bara passen och hjärtmedicinen som brann upp. Om de inte har råd att åka till Stockholm för att få nya pass, hur har de råd att åka tre gånger så långt till Rumänien? Helsingborgs stad erbjuder numera tält och bostad på campingen i Stenbrogården.
Att vara reporter handlar om att kunna våga ställa de rätta frågorna. Eller som i Helsingborgs Dagblad, att göra ett snyftreportage med politisk agenda för att på falska grunder skapa sympati och samhällsförmåner för människor som ett annat land har ansvar för.
– Finns det inga jobb måste man tigga. Det är bättre än att stjäla… fast det skulle jag aldrig göra.
Det brann. Just eftermiddagen före kommunen skulle besluta om åtgärder för att stänga tiggarlägen och erbjuda boende på Stenbrogårdens camping för 10 kr/dygn, vilket tiggarna inte ville veta av.
Som sagt, jag har ett stort hjärta. Men det rymmer inte lögnare och bedragare. Eller falska mediaskribenter.
Som boende i västra Skåne borde reportern veta att närmsta ambassad bara ligger 5 mil bort – København. Många plankar på Öresundstågen. I Sjælland har de bara stickprovskontroller. Lätt att gratisåka för en som törs.
