I kölvattnet efter den uppmärksammade rasistattacken mot en svart man och hans son i Malmö, kommer nu lite nya uppgifter.
De skyldiga till rasistattacken ska tydligen tillhöra samma familj och många boende i området vet om detta och vilka det rör sig om. Personerna i fråga är ökända, har starka kopplingar till droghandeln i Kroksbäcksområdet och alla vet att de är beväpnade.
Då frågar man sig varför polisen inte gripit de våldsbenägna rasisterna och gett dem det straff de förtjänar. Svaret kommer i Sydsvenskans artikel:
”Alla pratar om det här. Det är rädsla. Jag lovar att det är många människor som har sett det och flera som har filmat…/…/…Polisen vill ha vittnesmål i tingsrätten, men folk är inte beredda att göra det”.
Så ser det allt oftare ut i dagens Sverige. Våldet breder ut sig och drabbar allt fler oskyldiga, men det naiva myndighets-Sverige ingriper inte, utan väljer istället att fegt skylla brottsligheten på det svenska samhället som skapat dessa ”offer” som tvingas till brott för att de hamnat utanför och lever sina liv i segregerade områden.
Det har redan tidigare spekulerats i att de rasistiska gärningsmännen har arabiskt påbrå. Om så är fallet kanske vi någon gång få veta, men av Sydsvenskans artikel att döma tillhör gärningsmännen definitivt den nyanlända adel som möts med stora famnen och de oerhört generösa bidragssystem som tydligen inte räcker för alla.
Vore det lite stake i svenska journalister, politiker och myndigheter, skulle jag gärna se detta scenario: Rättsväsendet agerar hårdare, politikerna stiftar hårdare lagar där bl.a. utvisning av grovt kriminella invandrare är en odiskutabel punkt och journalisterna beskriver kriminella gärningsmän med samma inlevelse som man beskriver Sverigedemokrater som råkat skriva ett illa valt ord på Facebook.
Källa: Sydsvenskan
Ps. Läs gärna faktarutan under artikeln och fråga er om inte vit är en hudfärg och varför inte rasistiska brott mot vita uppmärksammas. Läs också artikeln med den illa valda underrubriken ”Vi vill aldrig undanhålla er läsare relevant information” där man i texten sedan kan läsa att ”rasistiska sajter och skvallersajter började genast spekulera om gärningsmän och offer”. Om medier som Sydsvenskan vågade skriva sanningen i händelser där invandrare medverkar skulle det aldrig behöva spekuleras och nog är jag säker på att Sydsvenskans medarbetare vet vilka gärningsmännen är. Det finns både vittnen och bilder på händelsen, det skriver man själva.
Källa: Sydsvenskan
Lite fakta om Kroksbäck där invånarna begåvats med fler möjligheter än i samtliga bruksorter i Sverige.
