Idag är det 20 år sedan folkmordet i Srebrenica som ligger i östra Bosnien, i det som idag är den serbiska delen av Bosnien-Hercegovina, i Republika Srpska. Namnet Srebrenica betyder silver och i området fanns både guld-, silver-, zink- och blygruvor. Srebrenica var också en populär kurort.
Under några dagar i juli 1995 blir staden skådeplats för det värsta folkmordet i Europa sedan Förintelsen. Mellan 7 000 och 8 000 män och unga pojkar mördas systematiskt under några få dagar. Sedan 1993 var Srebrenica en skyddad zon under FN:s beskydd men FN visade sig inte vara tillräckligt skydd mot den anfallande bosnienserbiska armén.
Idag är Srebrenica nästan en spökstad, många av husen är fortfarande övergivna och hopplöshet och brist på framtidstro präglar den lilla staden.
Efter ett folkmord är det många som ställer sig frågan; hur kunde det hända. FN var där, världen såg vad som skedde, ändå mördades så många människor på så kort tid i en process som var både planlagd och systematiskt. Men det hände, och därför måste vi minnas, både för offrens skull, och för den kunskap som utgör grunden för att det inte ska kunna hända igen. På en annan plats. I en annan tid.
De flesta som mördades i Srebrenica var muslimska män i den konstgjorda Socialistiska förbundsrepubliken Jugoslavien som bildats efter andra världskriget och existerade mellan 1945 och 1992. Federationen utgjordes av Serbien, Kroatien, Slovenien, Bosnien-Hercegovina, Montenegro och Makedonien. Jugoslavien bestod av mängder med folkgrupper och olika religioner och när landets starke man president Josip Broz Tito dog 1980 startade en våg där varje folkgrupp såg till sitt eget bästa i politiska frågor.
År 1991 utropar Kroatien och Slovenien sin självständighet. Detta blir startskottet för krig och konflikter på flera platser. De väpnade konflikter som pågår mellan 1991 och 2001 brukar kallas de jugoslaviska krigen.
-Pettersson noterar att många skyller konflikten på nationalism medan jag tror den berodde på människor av olika kulturer som tvingats leva tillsammans och inte trivdes ihop…
Det hände i Europa mina vänner, bland folk som på ytan verkade civiliserade och det kan hända igen. Ge mig gärna exempel på ett enda land där mångkultur fungerar utan problem, när jag fått de exemplen ska jag tro på våra politiker och journalister som påstår att mångkultur är bra och att Sverige blir bättre av det…
