Gästledare i SvD av Erik Lakomaa
Den 17 juni grep polisen en man under pågående försök att stjäla min bil. Grannar hade sett när gärningsmannen slog in rutan och tillkallat polis – polisen hade dessutom råkat vara alldeles i närheten. Man hade ju kunnat tänka sig att man i ett läge som detta inte skulle kunna misslyckas med att få personen åtalad och dömd.
Nejdå. Den 17 juli mottog jag ett besked om att förundersökningen lagts ner. I besluter skriver assistentåklagare Jonas Bergendal vid Åklagarmyndigheten i Huddinge att ”något väsentligt allmänt eller enskilt intresse åsidosätts inte genom att förundersökning läggs ner”. Det framgår också att nedläggningen av utredningen innebär att åklagaren inte kommer att hantera min skadeståndsbegäran.
Jag ringde upp åklagaren för att höra mig för hur man resonerat. Han berättade då för mig att den misstänkte redan var misstänkt för en massa andra brott och då brukar man lägga ner förundersökningen för smärre brott. De skulle ju inte påverka straffet vid en eventuell dom ändå.
Av detta kan man dra slutsatsen att min och åklagarens uppfattning om vad som utgör väsentliga intressen nog skiljer sig åt en del.
Man skulle kunna tycka att det faktum att åklagarens nedläggningsbeslut i princip omöjliggör för mig som brottsoffer att få ersättning för de skador som inte täcks av försäkringen (ca 10000 i mitt fall – pengar man kunnat ha roligare för) innebär att ett ”väsentligt enskilt intresse åsidosätts”.
Man skulle samtidigt kunna tycka att det borde vara ett ”väsentligt allmänt intresse” att inte signalera till kriminella att det är fritt fram att begå lindrigare brott om de redan är misstänkta för allvarligare. Om inte kan man kanske tycka att det vore att ”väsentligt allmänt intresse” för åklagarmyndigheten agera på ett sätt som bidrar till att upprätthålla allmänhetens förtroende för rättsväsendet. Här ser det snarast ut som man aktivt arbetar för att minska detta.
Man undrar också vad de polismän som grep gärningsmannen på bar gärning tycker, eller de vittnen som såg till att mannen kunde gripas. Kanske att de kunnat använda sin tid vettigare om de vetat att deras insats inte skulle ge något? Jag hoppas att det inte är så. Men risken är att åklagarbeslut som detta leder dit.
Erik Lakomaa är forskare vid Handelshögskolan
-Pettersson tycker att problemet borde vara lätt att lösa. Upprepade ”små” brott ska läggas ihop och leda till ett hårt straff…
