”Jag upplever att folk som sitter i Somalia har större kunskap om det norska trygghetssystemet än många etniska norrmän”.
Så säger Amal Aden, en somalisk kvinna som levt i Norge sedan många år och bl.a. jobbat som tolk.
I en kommentar till Petterssons artikel om Afrikaner utan eget ansvar, tipsas om att googla på denna kvinna. Jag ska göra det lätt för er och göra jobbet själv. Ganska enkelt, då Petterssons haft uppe denna nyhet förut.
Det handlar om en nyhet norska NRK basunerade ut redan 2011, utan censur och vinklingar. I Norge uppdagades ett stort och medvetet bidragsfusk bland somalier bosatta i Norge. Norska NAV (den myndighet som bildades 2006 när försäkringskassan, arbetsförmedlingen och kommunernas socialtjänst slogs ihop) upptäckte vid en kontroll att över 100 somaliska familjer hade lurat de norska skattebetalarna på i snitt 800 000 norska kronor.
Bedrägeriet handlade om att somaliska par skiljer sig enligt norsk lag, men fortsätter att vara gifta enligt muslimsk. Detta kunde norska Aftenposten berätta om redan 2010. I Norge kunde ensamstående föräldrar erhålla 15 000 norska kronor varje månad för vart och ett av barnen, vid den tidpunkt som fusket uppdagades. Somaliska kvinnor bosatta i Norge får i snitt 3,8 barn, så m.a.o. ramlade 57 000 norska kronor ned i fickorna på dessa somalier varje månad.
Nämnda Amal Aden, var den som uppmärksammade norska myndigheter på det medvetna fusk som förekommer i somaliska familjer. I sin bok ”Se oss” som utkom 2008 berättar hon om hur somaliska familjer missbrukar det norska trygghetssystemet, något som myndigheterna först inte tog fasta vid. Flera år senare förstod man att Aden hade rätt i sina varningar och började utreda fusket. Flera av de bidragsfuskande familjerna riskerade upp till sex års fängelse och staten kunde håva in miljontals norska kronor som betalats ut felaktigt.
Källa: NRK
Behöver jag tillägga att Amal Aden hotades till livet, misshandlades och tvingades flytta och leva under polisskydd?
Frågan som givetvis ställer sig, är om detta medvetna bidragsfusk bara sker i Norge och om vi i Sverige är förskonade? Jag tror vi alla vet svaret. Ärligt talat, har ni sett somaliska kvinnor i heltäckande på verkstadsgolvet, bakom disken där ni handlar, på kontoren, i sjukhuskorridorerna, bakom förarsätet i bussen etc? Jag tror inte det, men ni har säkert mött somaliska kvinnor på stan, ivrigt tjattrande i nya mobiltelefoner och bärandes på kassar från välkända modebutiker.
Om svenska myndigheter inledde samma undersökning som sina norska motsvarigheter och om svensk media vågade gräva på samma sätt som sina norska kollegor, vad skulle vi få veta då?
Istället hjälper svenska myndigheter till med att informera om alla rättigheter och bidrag dessa familjer har tillgång till i Sverige och journalisterna gör sitt bästa för att förmedla snyftreportage till läsarna, tittarna och åhörarna.
”Jag upplever att folk som sitter i Somalia har större kunskap om det norska trygghetssystemet än många etniska norrmän”.
Det var så hon sa, somaliskan Amal Aden som avslöjade hur somaliska familjer i Norge missbrukar trygghetssystemen.
