INVANDRARBEDRÄGRIER. Somaliern Sharmakai Abubacar gav sig iväg “för att söka ett drägligare liv” i Europa för sig. Mamma, pappa och åtta syskon skulle komma efter som anhöriginvandrare.
Sharmakai fick trots att han saknar egentliga asylskäl uppehållstillstånd i tre år i Italien. Om han visar att han kan försörja sig själv efter denna tid kan tillståndet förlängas och permanentas. I Italien har Sharmakai uppgett att han är 20 år. Kravet på att behöva försörja sig efter tre år var dock för hårt ansåg Sharmakai och begav sig därför av norrut till landet Costa Gratis som även kallas Sverige.
I Costa Gratis tycker Migrationsverket att han ska återvända till Italien men nu har somaliern lyckas få tag på en läkare som intygar att han bara är 14 år. Läkaren tycker också att en röntgenundersökning inte behövs.
Sharmakai vet säkert, eller har fått hjälp att lära sig att om han lyckas bli klassad som ett s.k. ensamkommande flyktingbarn, kan undantas från Dublinförordningen göras och han kan få uppehållstillstånd i Costa Gratis trots att han redan har det i Italien.
Migrationsverket går inte Sharmakais historia utan säger att han måste återvända till Italien där han har uppehållstillstånd. Detta ogillas av bland annat den vänsterextremistiska hattidningen Ex pressen, känd för att ha en flerfaldigt brottsdömd chefredaktör och för att i samarbete med kriminella vänsterelement som ägnar sig åt att upprätta olagliga politiska åsiktsregister över privatpersoner och att begå hemfridsbrott mot personer med invandringskritiska åsikter.
I en lång känslokryddad “nyhetsartikel” pläderar Ex pressen för att det vore “förödande” att skicka tillbaka Sharmakai till EU-landet Italien som av Sharmakais kontaktperson och gode man utmålas som ett u-land där Sharmakai inte skulle kunna påräkna något annat än att bli ett utsatt gatubarn. Endast Sverige är gott nog som asylland, hävdas det.
Sharmakai har också, vilket inte är ovanligt, iscensatt ett psykiskt sammanbrott och tagit den redan hårt pressade svenska psykiatrivården i anspråk i ett försök att med ytterligare intyg kunna bita sig fast i Sverige. Sharmakais gode man menar att Sharmakai, trots att allt han blivit utsatt för är ett (ej styrkt) hot, skalla anses vara så svårt traumatiserad att hon skulle bli “förkrossad” om han skulle behöva återvända till Italien.
På Migrationsverket, som knappast är känt för att göra några stränga bedömningar, är man övertygad om att man fattat rätt beslut i fallet Sharmakai. Han har uppehållstillstånd i Italien och är därmed Italiens ansvar.
Expressenjournalisten Irena Pozar ställer dock den något märkliga frågan till Migrationsverkets tjänsteman om huruvida Sharmakai kan söka asyl i Sverige senare om han låter bli att skaffa sig ett jobb i Italien. Svaret blir nekande – det är inte asylgrundande i Sverige att inte söka arbete i Italien.
Det vore förstås ur Sharmakais perspektiv bättre att få uppehållstillstånd i Sverige där det inte ställs några som helst krav på motprestation, där allt är gratis, utom för svenska skattebetalare, och där heller inga som helst krav skulle ställas på Sharmakais tio anhöriga när dessa kom efter till Sverige. Ur ett svenskt nationalekonomiskt perspektiv är det lika självklart en helt ohållbar migrationspolitisk princip.
Att säga att endast Sverige är gott nog som asylland rimmar dessutom oerhört illa med det krav på att “andra länder måste ta ett större ansvar” som från politiker och media upprepas som ett mantra. Man kan inte med någon trovärdighet ena dagen säga att andra länder ska ta emot en större del av de asylsökande som söker sig till Europa för att nästa dag säga att alla ska få asyl i Sverige därför att inget annat EU-land duger.
-Pettersson tycker Sverige i detta fall ska vara lite justa, enligt Expressen/GT så är Sharmakai Abubacar helt ensam, det borde vi kunna hjälpa honom med och betala en enkelbiljett hem till föräldrar och syskon i Somalia.
