Från Ledarsidorna.se av Johan Westerholm
Sverigedemokraternas reklamkampanj måste anses vara den mest lyckosamma i svensk reklamhistoria. Det medieutrymme som de fick för endast kanske 100 000 kronor kan i regel inte köpas för pengar. De har dominerat varje rikstäckande tidnings nyhets- och ledarredaktioner med kanske något undantag. Vi kan fundera på vem som kom vinnande ur detta, den pacifistiska fredsälskande inkluderande vänstern eller brunhögern.
När vi ser ord möts med våld och skadegörelse händer något. När pennan flisas sönder av svärdet händer något med vår syn på vem som är offer och vem som är förövare.
Ja. Jag är trött på tiggarna i Stockholm. Ja. Jag är trött på att bli kallad rasist på bruten svenska eller spottad efter för att jag inte bjuder på en cigarett. Ja. Jag är trött på att få en skrynklig mugg upptryckt i ansiktet när jag kliver ut genom tunnelbanespärrarna. Ja. Jag är trött på nedskräpade parker och lekplatser för barn som används som toaletter och natthärbärge.Ja. Jag är trött på det. Tröttare ändå är jag på förtroendevalda heltidspolitiker som inte lyckas lösa det. Men det gör mig inte till Sverigedemokrat.
Men tröttast blir jag på hur den självutnämnda pacifistiska fredsbejakande och inkluderande vänstern gick i Sverigedemokraternas fälla igen. De bytte roller med varandra. När det skrivna ordet möts med våld och skadegörelse har den som utövar det senare förlorat slaget. Det var det vi såg.
Johan Westerholm
