För några år sedan då jag som entreprenör i friskvård besökte en arbetsplats kom jag att prata om livsviktiga saker med en person född i ett av länderna på Balkan. Denna kvinna var väldigt arg över hur hennes nya land utvecklat sig, hon ville ha lugn och ro och trygghet, så som det var när hon flydde hit ifrån krig.
Denna jämngamla kvinna såg med lite annorlunda ögon på hur Sverige blivit sedan hon kom, medan jag tvingades att erkänna att mycket smugit sig på vad beträffar förändringar. Politiker i Sverige har sedan 70-talet haft siktet inställt på den goda mångkulturen och om detta ”goda” har det trummats in på ställen som från minsta lilla förskola till högskola och universitet.
Kvinnan framför mig hade känsliga känselspröt och la snabbt märke till när ”storebror” inte längre tillät sin befolkning att säga sin mening, eller få ha en mening om dåliga förändringar, hon liksom många av hennes landsmän hade sett dessa tecken i vårt land och det antagligen innan vi ens det minsta märkte något.
Det första tecknet som hon såg var att dagstidningar skildrade hennes verklighet annorlunda än det hon såg. Hon såg skadegörelse, hot och våld, hon såg islamisering av Malmö, en islamisering vilket dagstidningar negligerade och förnekade att det fanns, men Om ”DET” fanns så upphöjde samma ”journalister” skeendet till skyarna. Vid denna tid var jag på olika arbetsplatser, jag fick ögonvittnesskildringar från vitt skilda håll som sammanstämde och jag fick även lika rapporter om vad som hände i de gamla hemländerna som dom fått på plats samt även genom deras media-kanalers nyhetsflöden…….
……I byar som de flesta flytt ifrån då balkankriget rasade där i dessa mer eller mindre övergivna byar flyttade nya invånare in, män med stora skägg köpte hus efter hus. Män behöver kvinnor och närliggande orters unga kvinnor uppvaktades, det konverterades till höger och till vänster. Sedan sa hon något om att landets myndigheter med hjälp av styrande politiker satte stopp för mer övertagande av byar, man sände tillbaka de skäggiga där de kom ifrån, de som satte igång att kräva de fick flytta hem igen till sitt hemland medan ”de snälla och ordentliga fick stanna kvar”
Jag ansåg att hon borde bli politiker för hon såg och visste en massa, hon såg med egna ögon att Sverige behövde ändra kurs, men tyvärr var hon av den uppfattningen att hon inte skulle passa till det då hon var alldeles för rättfram, och för arg av sig. Vi hade många bra givande samtal, jag gick några veckor och liksom sög på en fråga till henne, en fråga som jag gått och funderat över.
( Observera att detta var innan Islamiska Statens män och kvinnor fanns i Sverige)
-Om det skulle bli krig i Sverige, vet du då vart du ska fly?
”Vad menar du, det kommer väl inte att bli krig i Sverige, det tror jag inte”
-Men om det blir det, vet du då vart du ska fly? Frågade jag återigen.
”…….Jo det vet jag, jag har ett hus i mitt gamla hemland dit jag i så fall kan fly till och bo där”
-Var någonstans tror du att jag ska eller kan fly?
” Det vet jag inte, ingen aning”
-Det vet inte jag heller, för jag har endast ETT land och det är här……jag har inget annat land.
Och varför återger jag nu detta samtal för er, jo för den anledning att i vårt land blir det mer och mer vanligt att man kastar handgranater, bombar, knivdödar och skjuter ner folk. Det hatas och det hotas, vi är många som inte vill ha det så. Vi är många som är rädda och vi är många som är urförbannade på…… på….. på lite på oss själva som tillräckligt länge sett på utan att göra något och utan att ställa krav på de som sitter med makten och vid makten.
Tankarna fladdrar förbi att man borde dra, men vart? Vi har endast En planet och för tillfället är vi ”begåvade” med en handlingsförlamad politisk elit som mer ser till sig själva och till andra länders medborgare. Att se om sitt eget hus blir kanske att fly till sitt gamla hemland, ifall man har något.
Vid pennan Eva-Marie Olsson. Malmö.
