INVANDRARVÅLD/JOURNALISTIK. Malmös lokaltidning Sydsvenskan försöker då och då rapportera från de hårt kriminella och invandrartäta delarna av Malmö.
Nu berättar tidningens fotograf Patrick Persson hur han konfronterades av ett gäng bestående av fem män i 20-årsåldern som hade synpunkter på Sydsvenskans närvaro: – De sa att de skulle “sänka mig”. Det var obehagligt för man vet ju aldrig om de är beväpnade eller inte.
Patrick Persson förklarar att detta inte var något unikt utan att hot och våld idag utgör en del av jobbet när man rapporterar från vissa områden i Malmö: – I vissa områden får jag stenar kastade efter mig, de skriker könsord eller sparkar efter mig. Det här leder tyvärr till att man i vissa situationer inte längre vågar komma tillräckligt nära och prata med folk. Det är journalistiken som blir lidande.
Sydsvenskans chefredaktör, Pia Rehnquist, säger sig också se allvarligt på de hot och det våld som hennes redaktionskollegor på fältet utsätts för. Hon förklarar också att journalister inte är den enda grupp som utsätts för detta. Även polis och brandkår har stora problem att utföra sitt arbete i dessa områden som delvis förvandlats till no go-zoner.
– Vi måste kunna utföra vårt journalistiska arbete utan att bli hotade. Vi skriver även när polis och brandkåren drabbas, och det är så klart allvarligt även när vem som helst utsätts för hot. Men det är viktigt att vi inte hindras från att skildra de städer där vi verkar. Det är en demokratifråga.
-Pettersson tycker också journalistiken är en demokratifråga men inte på de sätt Sydsvenskan menar. Vad spelar det för roll att reportrar utsätts för hot och stenkastning när de inte skriver sanningen? Inte ens i artikeln det rör sig om skriver Sydsvenskan att det rör sig om invandrare och att våldet är ett resultat av den misslyckande invandringspolitiken.
Sydsvenskan har under lång tid systematiskt lovprisat invandringen och mångkulturen och med inte så lite skadeglädje kan man konstatera att tidningens kärlek inte besvaras…
