De fyra S-riksdags- ledamöternas inlägg den 8 augusti är ännu ett tecken på att hela frågan kring invandring fullständigt har spårat ur. Politikerna lever i okunskap om vad väljarna tycker eller så är man så låsta att man inte vågar beskriva verkligheten.
Politiker lyfter ensidigt det positiva med floskler som att ”Sverige blir rikare”, ”välfärden kräver invandring” eller ”mångfald är spännande”.
Massmedia förskönar nyheter kring brott för att ”inte späda på främlingsfientligheten”.
De som påtalar fakta och sanningar beskylls för att gå SD:s ärenden och vara rasister.
SD beskylls för att vara nazister, vilket både är okunnigt och ett hån mot dem som verkligen drabbades av nazisternas grymheter.
Föraktet bland väljarna mot massmedia och de etablerade partierna blir allt större, samtidigt som det bakåtsträvande och ansvarslösa SD bara ökar i väljarstöd.
Polariseringen ökar dramatiskt i samhället med hätska debatter, vänster- aktioner mot yttrandefriheten, människor som attackerar tiggare och invandrare som tar med sig sina konflikter från hemlandet till Sverige.
Sverige har stora problem med invandringen! Det spelar ingen roll hur många det finns på flykt i världen.
Sverige har en begränsning i hur många vi kan ta emot. Detta förstår nog faktiskt alla!
Att försöka dölja problem som verkligen finns omöjliggör en konstruktiv debatt! Hur ska vi kunna lösa problem om de tystas ner?
Inlägget tar upp ett antal satsningar:
Alla kommuner ska ta sitt ansvar, men när statens bidrag upphör står ju kommunerna där med stora kostnader för bidrag.
Regeringen vill bygga 250 000 nya bostäder, men det räcker ju inte ens för de som redan är här och fler kommer hela tiden.
Lokala lösningar och samarbete föreslås med arbetsgivare för att skapa arbete, men många invandrare har eller kommer ju inte nå en kompetens som duger för att få riktigt arbete.
Fler SFI-lärare, men det är ju redan stor brist på vanliga lärare.
Validering av utländsk utbildning, men det är ju tyvärr bara en mindre del som har högre utbildning.
Sanningen är att samhällets kostnader för invandringen ökar, samtidigt som andra områden måste spara. Ökande segregation. Handgranater och skottlossning. Kvinnofientliga värderingar drivs igenom i förorterna.
Invandrare sitter i sysslolöshet och bidragsberoende. Mottagningssystemet hinner inte med – hur många IS-anhängare kommer in i Sverige? Flera tusen ”ensamkommande barn” kostar miljardbelopp, som kunde lagts på bistånd och kommit enormt många fler till godo.
För att finna lösningar kring invandringen måste vi ärligt och öppet prata om problemen. Volymerna är för stora för att alla ska kunna integreras.
Jag är orolig för Sverige.
