TIGGERI. Vi är fattiga, på alla sätt och vis, men vi gör inte staden något ont. Vi kommer inte hit för att skapa problem utan för att tjäna pengar till våra familjer. Vi har barn hemma i Rumänien, ett land i vilket vi inte har någonstans att arbeta, i vilket vi inte har några pensioner och i vilket vi har barn som saknar oss och som gör vad de kan hemifrån. Hur skulle ni känna om ni var i vår situation?
Tro inte att vi tycker om sättet på vilket vi måste bo och tjäna pengar. Vi lever och arbetar på detta vis för att vi inte kan leva gott i Rumänien.
Vårt liv här i lägret fungerar bra. Vi känner oss trygga, vi kan sova, och vi utsätts inte för så mycket våld som andra EU-migranter som bor mer utspritt. Det är på alla sätt och vis en fördel för Malmö att vi har lägret.
Vi vet att det kommer att dröja mer än ett år innan Malmö stad måste sanera marken vi bor på. Fram till dess önskar vi bli lämnade ifred från hot om avhysningar. Om Malmö stad inte vill att vi ska stanna här, på den giftiga marken, önskar vi en annan boendeform. Ge oss arbete och bostäder så skulle Malmö inte ha några problem med tiggeri.
Vi skulle kunna leva som normala människor som ni, som kommunpolitikerna. Nu känns det som att Malmö stad bryr sig mer om djur än de bryr sig om människorna som bor här i Sorgenfrilägret.
-Ovanstående är en del av ett debattinlägg i Sydsvenskan skrivet av Alexandro, Ana, Constantin, Ionela, Larisa, Nelu, Nicoleta, Nicusor, Maria och Paul.
-Pettersson undrar vem som hjälp dem med det och vidhåller att det är bäst för alla att de åker hem till sina barn och bygger upp sina egna liv. Att tigga och leva på andra skumraskaffärer har zigenare provat i minst 500 år, det har inte fungerat hittills och kommer inte att fungera i framtiden…
Svensk invandring under 500 år
