Tyskland: Asylsökande ställer krav av Soeren Kern • 25 oktober, 2015
- ”Människosmugglare och medierna i deras hemländer utfärdar löften som inte stämmer med verkligheten.” — Hans-Joachim Ulrich, regional flyktingkoordinator.
- Migranterna sa att de blev arga när de ombads sova i en stor lagerlokal i stället för i privata lägenheter. Enligt myndigheterna i Hamburg finns det inga fler lediga lägenheter i staden. ”Kommunen ljög för oss. Vi blev chockade när vi kom hit”, sa den syriske flyktingen Awad Arbaakeat.
- ”En av männen, som talade tyska, sa att de [en asylsökande familj från Syrien] inte var intresserade av att titta på huset eftersom jag är kvinna. … Jag blev helt paff. Man vill hjälpa och blir sedan ivägskickad, ovälkommen i sitt eget land.” — Aline Kern, fastighetsmäklare.
- ”En rättsstat kan inte låta sig utpressas.” — Marcel Huber, bayersk politiker.
- ”Jag man. Du kvinna. Jag gå först.” — Muslimsk man med en full shoppingvagn i snabbköpet.
- En asylsökande från Somalia stämde med framgång det tyska migrationsverket för att hans ansökan tagit för lång tid – 16 månader. Verket sa att de för närvarande har 250 000 obehandlade ansökningar liggande.
- Sjuttio procent av de migranter från Afghanistan, Irak och Syrien som erbjuds lärlingsplats hoppar av. Enligt chefen för handelskammaren i München anser många unga migranter att lärlingsplatser är under deras värdighet.
Asylsökare använder sig i allt högre utsträckning av taktiker som hungerstrejk, stämningar och hot om våld för att försöka tvinga de tyska myndigheterna att gå med på deras växande kravlista.
Många migranter som är missnöjda med boendestandarden i tyska flyktingförläggningar, kräver att de omedelbart ska få egna hus eller lägenheter. Andra är arga för att tyska byråkrater tar för lång tid på sig att behandla deras asylansökningar. En annan grupp är upprörda för att det tar för lång tid för dem att få sina socialbidrag.
Även om de flesta asylsökande i Tyskland har tak över huvudet, tre mål mat om dagen och fria kläder och sjukvård kräver många mer pengar, bekvämare sängar, mer varmvatten, mer etnisk mat, fler fritidsanläggningar, mer avskildhet – och givetvis egna hem.
