ZIGENARE. Det var i nådens år 1512. Stockholm var en stad med blandad befolkning. De svenska invånarna är vana vid att på gator och torg trängas med yrkesmän av olika slag. Där är tyska köpmän och byggmästare, nederländska segelsömmare, flandriska konstnärer, franska skräddare och ryska såpsjudare.
Men den 29 september anländer en grupp som väcker stor uppmärksamhet. Gruppen består av ett trettiotal familjer är fint klädda och talar sinsemellan ett språk som ingen stockholmare känner igen.
Ledaren presenterar sig som greve Antonius och säger att hans folk har sitt ursprung i ”Lilla Egypten”.
Tänkebok, Stockholm 1512
I Stockholm stads tänkeböcker (rådhusrättens protokoll) antecknas att nykomlingarna inkvarteras i Sankt Laurentii gillestuga och att stadens råd dessutom skänker dem 20 mark.
Olaus Petri bekräftar uppgiften i sin svenska krönika från 1530. ”Samma år som herr Sten hade blivit hövitsman, kom en hop av det folket som far omkring från det ena landet till det andra, och dem man kallar tattare hit till landet och till Stockholm. Förr hade de aldrig varit här.”
Den hövitsman som åsyftas i texten är Sten Sture den yngre som blev riksföreståndare 1512. Att man kallar nykomlingarna för ”tattare” beror förmodligen på att man trodde de var tatarer, en turkisk folkgrupp i Ryssland. Den missvisande benämningen fick fotfäste i svenskan och genom århundradena har orden tattare och zigenare omväxlande använts för att beteckna de som vi numera ombeds kalla för romer.
Greve Antonius och hans sällskap verkar ha blivit väl mottagna när de anlände till Stockholm 1512. Det dröjde dock inte länge innan attityden till främlingarna hårdnade. Redan 1515 berättar tänkeböckerna att ”tattarna ingalunda fick stanna inom stadens hank och stör, och detta för deras skalkhets skull”. Ordet skalk är synonymt med skälm eller skurk.
-Pettersson undrar vad som hände under de tre åren 1512 till 1515? Zigenarna blev vänligt bemötta för att sedan bli utkörda ur staden. Ljuger tänkeböckerna eller…
Svenskarna kan knappast ha varit rasister när det det vimlade av tyskar, holländare, finnar, fransmän, ryssar och andra folk på gatorna. Folk som antingen åkte tillbaka hem eller blev assimilerade så småningom.
Varför har en enda grupp inte lyckats på 500 år i Sverige, är det svenskarnas fel? Tyvärr misstänker jag att den gruppen håller på att bli två med dagens invandring av en del som vägrar integreras och tar med sig de avarter de flytt ifrån…
Svensk invandring under 500 år
