Då är vi nu inne i en glad vecka i Malmö. Regnbågsflaggorna var hissade utanför stadshuset men ärligt talat så vet jag för tillfället inte
vad vi ska vara glada över i min stad. 100 000 av 300 000 känner sig otrygga.
Dom senaste åren har jag märkt väldigt tydligt att allt inte står rätt till och att det fortfarande finns de av stadens medborgare som tror att om man behöver hjälp då får man det. Min kompis har blivit utsatt för ett hatbrott för att hon är svensk.
I min stad regerar socialdemokraterna tillsammans med miljöpartiet och vänsterpartiet och de senare har trumphfat igenom genus och hbtqrstu i snart varje snår och buske. Hur många bögar, flator och personer med konstig bokstavskombination finns det i Sveriges tredje största stad, man skulle kunna tro att det råder tjockt av könsförvirring.
Jag vill inte på något sett förringa någons förvirring utan vill hellre skapa reda i begreppen. Kärlek är bra om man vill ha den och då vill man få den och om det är från samma kön och man är med på det då är det att gratulera. Nu försvinner jag själv tillbaka in i förvirringen för hur kan vänsterpartiet samtidigt älska politisk islam som har på agendan att döda regnbågsfolket?
Det som bekymrar mig väldigt mycket är varför man inte ser muslimers vardagsrasim mot oss etniska svenskar? Men det som får det att gunga under mina fötter är att jag har insett att vita etniska svenskar är lågprioriterade och vi ger inga rubriker när vi hatas av de nyss komna. Myndigheten för brottsoffer anser att vi drabbade svenskar kan få kognitiv behandling mot våra rädslor. Och polisens order, ligg lågt om skinnet på offret är ljust.
Mina funderingar blir fler och fler i takt med det jag och mina vänner råkar ut för i vår stad, det känns att något är på gång. I takt med att verkligheten drabbar oss hårt både fysiskt och psykiskt, vi svenskar blir trakasserade och hatade tillsammans med våra mer integrerade invandrade vänner och jag anar att bägaren håller på att rinna över? Känns det igen? Imorgon ska jag skriva om vad som hände när en handikappad kompis åkte färdtjänst.
Kampen har börjat för ett mindre förvirra
t samhälle och mer humant både för folk och fä. Nu en upplysning och information, man får varken slå människor eller djur ej heller äta upp fridlysta djur.
Igelkotten ett urtidsdjur i min trädgård och det är jag glad över, andra urtidsdjuriska fenomen kan packa.
