DET NYA SVERIGE. Tidigt i morse kastades en handgranat in i en lägenhet på Rasmusgatan i Malmö. I lägenheten fanns en familj på fem personer. Föräldrar med tre barn, 3, 7 och nio år gamla. Läs om det HÄR. I september 2013 kastades också en handgranat i samma område. HÄR.
I oktober 2011 publicerade Sydsvenskan en artikel om Rasmusgatan, den ger en liten bild av det nya Sverige som många eftersträvar så hårt.
En brevbärare utrustad med överfallslarm cyklar på Rasmusgatan. Inne i ett vardagsrum står en bokhylla med två gatstenar som kastats in i lägenheten. De boende kallsvettas när de talar med Sydsvenskan.
”Hejsan, vad gjorde ni där inne?”. ”Vem släppte in er?”. ”Vem har ni talat med?”
Frågorna ställs av unga killar som sitter på Rasmusgatan och väntar när Sydsvenskans utsända går ut ur en port. Det är en av flera portar där vi talat med olika grannar om situationen i Seved som lett till att brevbärare utrustats med överfallslarm.
De unga killarnas bemötande är varken vänligt eller hotfullt. Det finns inget att säga, enligt dem. När vi pratar med ett medelålders par som befinner sig ute skriker killarna åt dem att inte uttala sig. Mannen säger att han inte vet något.
Inne i lägenheterna på båda sidor av Rasmusgatan har grannarna mycket att säga. Men de vill inte ha med sina namn i tidningen. En kvinna som hade det för ett år sedan blev så trakasserad att hon tvingades flytta. Hennes bil förstördes, hon hotades, lägenheten bombarderades natt och dag med stenar, lök och ägg.
Inne i ett vardagsrum står en bokhylla med två gatstenar. De har kastats in i lägenheten av det gäng unga killar som enligt grannarna har makten över området.
Flera grannar har bytt glaset i fönstren mot plast. De har funderat på att ha trä istället för glas i både lägenhets- och portfönster.
– I våras var det lugnt ett tag, för då blev ingen rånad vad jag vet. Då var polisen ofta här, men nu syns de inte längre. Det känns absurt att säga det, men jag har gått förbi en bil som låg upp och ner utan att jag reagerade. Jag gick bara förbi, säger en av grannarna.
Innan de boende går hemifrån lägger de ifrån sig allt av värde. Flera har utsatts för rån.
– Jag går aldrig ut på kvällarna längre trots att jag är en aktiv människa. Vi flyttade hit för att vi tyckte att det var kosmopolitiskt och trevligt att bo nära Möllan. Men drömmen har förvandlats till en mardröm. Hur kunde det bli så här?
En granne vill flytta från Rasmusgatan men får ingen lägenhet.
– Politikernas plikt är att se till att de här killarna får ett bra liv. Att följa upp dem. Det måste vara så att de mött mycket motstånd, annars förstår jag inte varför de gör så här. Det känns som att varken
politiker eller polisen gör något, inget som vi kan se.
Både grannar och de tonårskillar som Sydsvenskan talar med pratar om Rasmusgatan som en slags fristad där våld och knarkförsäljning förekommer helt öppet och kontinuerligt. ”På innegårdarna packar gänget pulverliknande narkotika.” Fasaderna visar spår av skottlossning.
Utanför bromsar brevbäraren cykeln. Enligt säkerhetsrutinerna ska brevbärarna inte ge sig in i en trappuppgång om flera killar står utanför en port. Då delas posten ut en annan dag.
Det är förmiddag, omkring tiotiden. Grannarna är märkbart oroliga för vad som ska hända när artikeln publicerats. Flera säger att de kallsvettas.
HÄR kan ni ta en sväng på Rasmusgatan och se hur det ser ut, åk runt och titta på killarna som hänger i gathörnen och på frisörsalongen som tar 70 kronor för en herrklippning, det nya Sverige.
Minns ni när Uppdrag Granskning besökte Rasmusgatan tillsammans med ”borgmästare” Ilmar Reepalu och träffade några ynglingar som körde BMW och påstod att de ägde gatan i det nya Sverige.
-Pettersson ser att polisen påstår att det inte finns någon känd hotbild mot familjen på Rasmusgatan, det är fel! Sanningen är att alla på Rasmusgatan är hotade och det finns många Rasmusgator i vårt land och de blir fler hela tiden så i förlängningen är vi alla hotade av Mellanösterns kultur…
