När Lisa Holm låste dörren på sin arbetsplats och satte sig på sin moped för sin vanliga färd till hemmet, virvlade säkert tankarna som de gör hos en 17-åring.
Vad tänkte hon på när hon började sin färd hem till väntande föräldrar? Planerade hon sommarens äventyr tillsammans med sina vänner? Var det en inplanerad och efterlängtad resa som gladde Lisa på den tråkiga väg hon tagit så många gånger? Var det han med stort H som Lisa förälskat i och som hon längtade efter att få krama framför solnedgången i den sommarvarma natten?
Vi får aldrig veta, för två män valde att avsluta Lisas liv den 7:e juni 2015. Männen som jobbade inte långt från Lisa Holms arbetsplats hade säkert sett henne vid ett flertal tillfällen, de kanske har pratat med varandra och Lisa kanske skrattat tillsammans med dem. Vad rörde sig i männens huvud? Klarade de inte av att hantera situationen med en ung, söt och blond flicka som ökade deras lustar trots den stora åldersskillnaden? Var det ett planerat mord, eller ett infall där lustarna övergick till mörka tankar?
Lisa Holm blev bara 17 år, ett barn som själv aldrig fick chansen att skaffa egna. Saknad av föräldrar, saknad av vänner och kanske också saknad av en nyfunnen pojkvän, är det nu bara minnen kvar att leva på.
Jag kände inte Lisa Holm, så det vore förmätet av mig att berätta om hennes unga liv, hennes tankar och planer. Jag känner dock många tjejer i Lisa Holms ålder, tjejer som i dagarna haft skolavslutningar där de ledigt sommarklädda vandrat hem med tusen tankar över det kommande sommarlovets äventyr. Glada och lite spralliga har de berättat om sin nyfunna kärlek, sina nyinköpta kläder de gärna poserat i framför leende föräldrar, om sommarjobbet de jagat och fått, om resan till Liseberg med sina vänner, om sommarens sol och bad och om andra äventyr som väntar barn med livet framför sig.
I år får Lisa Holm aldrig uppleva detta. Aldrig någonsin mer får Lisa Holm uppleva det som vi alla upplevt. Aldrig någonsin mer får Lisa Holm uppleva sorg och glädje. Aldrig någonsin mer kommer Lisa Holm att tröstas av sina föräldrar när livet inte alltid gått som man hoppats. Aldrig någonsin mer kommer Lisa Holm att lägga armen om en nära vän i en ömsint och värmande tröst.
Två 30-åriga män berövade henne detta.
Just nu manifesteras det till minne av Lisa, ljusmarschaller tänds och vänner gråter tillsammans med familj och släkt. Bra, låt inte denna händelse bara rinna av. Minns Lisa för den hon var, en ung, söt och glad tjej som inte fick möjligheten att kliva in i vuxenvärlden.
Tyvärr väcker detta inte Lisa till liv och det som känns extra sorgligt mitt i allt detta sorgliga, är att Lisa Holm är bortglömd om fem år. Bara de närmaste anhöriga lär ha minnet kvar, minnena sitter i väggarna och på väggarna hänger fotografier av en leende dotter som rycktes ifrån dem. De kommande fem åren lär vi få läsa om ytterligare fall med unga flickor som bragts om livet av de mänskliga avskum som vi alla idag önskar allt ont i världen. Om fem år kommer Lisa Holm bara vara en siffra i mängden.
Är det nu inte dags att en gång för alla, ställa oss upp och skrika att NU FÅR DET FAN I MIG VARA NOG!
